blandflingor

Slut era ögon, lyssna noga och börja föreställ följande (jäklar, blunda blir kanske lite svårt) Tänk er ett kvadratiskt rum med ett kvadratiskt bord mitt i detta kvadratiska rum (totally square) fördelningen utav människor är 1-2-1-2, uträknat i minsta detalj. Rummet är dessutom fyllt till dess bristningsgräns, utav min nervositet. Mannen som sitter snett emot mig är personen vi ska fokusera på, en äcklig jävel det där. Jo en lite rödlätt kille med en kort frisyr och en fjong i luggen, (typ exempel på en sån som klassades som tönt i yngre år) en blå skjorta med slim passform i stoppade i ett par hederliga jeans. VArt ligger problemet kan man ju fråga sig? Problemet är just den man som i papprena heter Carl men går under tilltallsnamnet Matti, nu började mina varningsdektorer ana oråd på riktigt men värre kom det att bli. Han fullkomligt sågade mig och mitt barn (alltså min c-uppsats) "det här är en analys uppbyggd på felaktiga grunder", "meningen med förberedande klasser är att de inte ska integreras!!", "det där är ett naivt begrepp du valt att analysera ditt resultat med", listan kan göras lång. Vaddå taskmört och dessutom använda sin chans att fullkomligt avrätta någon, bara för att man kan. Säkert en sån som intre gamla damer över vägen trots det är hans egna mormor. Du är dum och jag tycker du borde läsa en kurs i vett och etikett innan du börjar att analysera typ Kenyanska stammars hantering utav pengar, skämmes tamejfan!

Jo alltså jag har varit ute och svirat i helgen. Jag var med och firade Fias 24:de födelsedag med de obligatoriska tillbehören, mat, skratt och en dos alkohol. Vad som slog mig var att det var inte enbart Fia som hade blivit ett helt år äldre utan det hade ta mej fasen hela sällskapet blivit. Jag insåg att Harry's epoken från och med igår måste ses som en era som gått i graven. Jag har inte längre riktigt det som krävs, eller så har jag kanske det med råge. Åren alltså. Jag kände mig på tok för gammal och det är ett helt nytt fenomen som jag helst inte vill uppleva igen. "Alla barnen dansade och hade skoj utan Lina för hon var för gammal liksom" Jag tittade mig omkring och överallt såg jag små pojkar som knappt var byxmyndiga kändes det som. Gorre tog iofs det hela med ro och bestämde sig för att sova med fienden. Nej jag får helt enkelt sluta att besöka det stället o istället jämföra mig med en ost, såsom Christer gjorde. En såndär smakrik som man bara vill ha mer av, fy fasen vad gulligt! Och dem blir ju dessutom bättre när dem lagras. Det gillar jag...

Idag har jag varit sambolös, nästan ett helt dygn. Och jag bara längtar o längtar och längtar. Jag har liksom försökt att tänka på annat, rensat bort ogräs med en kniv (då är man noggrann och extremt fokuserad), haft 4 hundar på 67 kvadrat (fullkomligt galna men oerhört älskvärda), letat efter en ny sommarskrud men inte ens det gick att göra när inte hjärtat var glatt tydligen, för jag kom hem alldeles tomhänt. O slutligen här på kvällskvisten, då försökte jag svettas ut min saknad men inte ens gymmet kunde råda bot på min sjukdom. Så nu sitter jag med ett halvt öga o tittar på en film med lesbisk kärlek och väntar på de mina och lite tetra- vin och lite foklad! JA JA JA

Jag har lämnat 300 036 tunga stenar efter mig eller snarare, du kära c-uppsats har tagit med dig hela högen och lämnat mig. För ett tag iaf, nu ska jag bara opponeras på. Fi fan vad trevligt! Jag är fjäderlätt så fjäderlätt att jag inte kan på en chans i världen ska kunna sova nu. Dessutom vann HUdas förträffliga brudar en 3 poängare idag. Jag förlorade dessvärre en utsida lår men det är det värt. Konst för konstens skull liksom...Jag och Tina har nämligen påbörjat en tävling, mest blod vinner. Upptäcktes emellertid att det är oerhört att avgöra med tanke på att mitt sträckte sig över ett betydligt större parti medan det rann strida strömmar från Tinas knä. Jag antar att det blev lika, typiskt. Men mest synd var det trots allt om Ma som fick sin axel på glid, rätt ner i backen och av planen. Historien slutade med att Ma fick åka till akuten o bli omplåstrad. Stackars lilla barn!

Ett skratt blir aldrig så mkt skratt som när man skrattar med hela hjärtat. Eller ett lip blir aldrig så mkt lip som när hela hjärtat vänds ut och in på. Kroppen darrar och känslorna skaver och ligger liksom utanpå. Ungefär som när vi i kollektivet tittar på filmen Hachiko. Lojalitet och trofasthet i en Akita- inte ett öga var torrt. Jag fällde iofs min första tår redan vid menyvalet. Verkar som det liksom behövde lyftas på locket en aning.

Ja det är tamejtusan snart slut på alla sömnlösa nätter och dagar med skrivkramp. Imorgon kommer domen imorgon blir c-uppsats bedömd, dömd. Jag håller andan och räknar till 10 ett par gånger då brukar det gå bra!

Ja det var ju ett par dagar sen nu men ärren sitter kvar, och jag nu såhär på kvällskvisten fortfarande känna doften utav rädsla. Den rädsla jag erfarade när Skrutten försvann. Det hela är en sån hemsk historia och jag helst bara förtränger. Det var nämligen så att vår skog blev besökt utav en herrelös hund med herre men utan koppel. EN lös hund, okopplad hungrig och rottweiler handlöst slänger jag mig efter mina små liv o lyckas slängaupp dem i famnen men till min förtret och stora ånger släpper jag ner skrutt efter ett tag. Varpå rottweilern gör en tendens till attack/lek, Skrutti tar sitt pick o pack o flyr "Bättre fly än illa fäkta" genom skogen med svansen mellan benen. Skallgången är igång men inget resultat med moloken min tvingas jag återvända med minus en hund. Aj aj aj, försvarstalet var skrivet och resväskan var så gott som packad när jag beslutade för att vända om. Men då låg han där som en skänk från ovan som en liten gudagåva som bara Lotus kan. Med svansen fylld utav naturens härligheter och lortiga tassar ville han bara komma in och jag kunde i sluta att le. Tack!

Nu i helgen fyllde Jennie 20 år. Grattis Jennie, fy sjutton vad trevligt. Ja det hade det verkligen varit om inte infrastukturen har kämpat med hull och hår för att det skulle bli det motsatta. Ja det började ju med att trafiken på den stackars rälsen hade förpassats bort från rälsen och ersatt med buss istället, ja det var inte så mkt mer med det. På väg hem började emellertid vår samling att stöta på patrull- Jag hade visserligen utlovat ett nattligt vimmel i alkoholens tecken men det vimmlet innefattade inte en tur till redbergsplatsen på väg till centralstationen. Med nöd och näppe och diverse vredesutbrott nådde vi bussen precis innan den skulle dra. Med andan i halsen och en smula förundrade över den tjocka busschaufförens bemötande på Marks Limousine slumrade vi alla in och vaknade inte förrän vi nådde slutdestionation Alingsås. Problemet var bara att Hanna inte ens vakande då. Varpå denna märkliga man till busschaufför bokstavligen hotar att slänga av vår stackars Hanna- Hanna (Med sömndruckna ögon&darrig röst): Du är inte speciellt trevlig, det vet du va? Inget han kunde motsäga... Väl framme i Alingsås tog inte motgångarna slut utan taxin lät sig väntas på i den grad att födelsedagsbarnet o jag beslutade att vandra de oändliga 2 km till fots. Ja annars hade vi trevligt...

Ja aldrig har jag varit mer medveten om vad en ynka liten stavelse, ett morfem eller t o m fonem kan innesitta för typ utav makt. Det som skrämmer mig är att det tog mig faktiskt en sisådär 22 år att komma underfund med det och det värsta är att det verkar som om jag inte var sist i ledet. T ex det där mailet som kom´som ett hemskt oväntat brev på posten och hade en myriad utav undertoner som syftade ett steg längre, "Ni har minsann inte bara planerat dåligt ni har dessutom utsatt dessa stackars grabbar för oerhörda hälsorisker, tänk er för era jäkla nollor!" eller bara den blicken jag blev mött utav samtidigt som orden sågade mig fullkomligt. Aldrig har ett ord tidigare kunnat intaga en sådan dimension och förmedlat mer känslor än då. Ord som sårar i all ära men ord som är bra är ju givetvis minst lika effektiva. Vad jag ahr funderat mkt på är bara helt enkelt vilken enkelhet man använder sig utav alla dessa bokstäver som man tar förgivet låter likadant i mottagarens öron fast de så sällan gör det. Jag tycker det är spännande o lite läskigt men mest bra, trots jag den senaste tiden funderat på om jag inte hade passat bättre som hund. Tänker att det måste vara hemskt gött att bara sova och slippa betala räkningar o sånt.

Att vara småbarnsförälder till en liten Lilja är inte lätt alla gånger. Den lyriska stämningen har övergått till en mindre lyrisk stämningen. Det är direkt opassande att ha små tussar rultandes omkring på golvet nu när det slog mig att hennes totalvikt överensstämmer med dem extrakilonen som har slagit rot runt min buk- högst opassande så här till de lättkläddas säsong. Smärtgränsen är uppnådd och allt gör det lite ont. Jag antar att de så kallade småbarnskilonen har hittat även mig. Men jag frågar mig i denna uppgivenhet vem uppfann egentligen vågen? och vem får idén att köpa en våg till ett boende där tre tjejer delar tak? Ingen förstår hur dåligt jag mår, ingen förstår min oro. En kort sekund övervägde jag att ta hjälp utav dem här nutrilett eller likande men efter den ena skräckinjagande historien efter den andra blir återberättad för mig försvann den tanken ganska snabbt ur mitt huvud. Istället håller jag mina tummar på att dem helt enkelt ska växa bort som allt annat oönskat gör. P.S jag mår inte så dåligt, men varför har jag svällt. Gud?

Ja allt är ju faktiskt bara ett knippe hemskheter för tillfället, jag avsätter inte ens tid till mig och mina fritidsfingerfärdighet. Varken skriva eller plantera blommor, lite halvtaskig plan(t)ering- (ganska nöjd med den kommentaren ja.) Men som det har framgått i tidigare inlägg är mitt huvud överöst utav c-uppsats och det är inte så man hungrar efter att skriva efter intensivt dygnspass. Sen kan jag bara tillägga att min stolthet har blivit en aningen naggad i kanten, vi har haft frågesport i kollektivet nämligen. Att det föds 700 000 barn i Sverige om dan, det är ingen bra gissning.

Ja nu har det hänt fläskkvartetten har blivit en femma. Den finaste femman man kan tänka sig, för vi har fått en liten puppy till vår samling utav härligheter. EN liten Lilja med med trötta ögon och underbett och kort hår och krumma ben och gullig svans och tjock mage och lite spetsigare nos än vad vår äldre skatt har faktiskt. Jag tror detta kommer att bli så bra mest med tanke på att hon inte ens kissar inne eller drömmer mardrömmar hon är bara perfekt som ens barn alltid är. Visst är det märkligt att det händer något i en, självklarheten går inte att ta fel på och magnetismen är ett tingest som finns runt om i mig och i hela huset. Fi fan vad trevligt!Och som grädde på moset har vårt lilla hängbukssvin (Jennie) som hon kallar sig, fått sin säng hit transporterade efter 7 magra år. Grattis lilla Jennie!

Idag har grillsäsongen blivit invigd. Ja det blev ju oerhört lyckad, lyckad då det var ett solsken o en sjö o massa klippor och lyckad på det viset att vi fick en snabb lektion i vad som inte bör glömmas. T ex sked till bostongurkan och om den glöms bort definitivt inte servetter, dagens lärdom. Vad mer vi kan konstatera efter dagens flykt till ro är att grillkorvar med fördel avnjutes med manligt sällskap helst från Umeå som skrattar. Dem är extra fina. Nu var det ju så att det bara fanns en utav dem dessvärre så ja, Hanna har givetvis lagt beslag på honom o låst in sig på sitt rum med honom och kvar är jag och känner fortfarande närvaron utav korvos "jag känner mig som en jävla hot-dog hela jag".

Idag upptäckte vi nog helt nytt på vår morgonpromenad. Vi fann i den djupa skogen stadsskogens urbefolkning så kallade indigenous people. För det är ju faktiskt så att typ 90% av alla höga hus i betong som står här o blänker i solskenet är ju nyligen hitforslade o uppbyggda med resultatet att dem som redan bodde här fick ett x antal oönskade grannar. Så när vi gick där för första gången på de outforskade stigarna fann vi dem, husen som bodde här först. O dess människor. En trevlig o helt oväntad överraskning med stora skyltar vid infarten "obehöriga äga ej tillträde" Vid kontakt ring 0322... för här vaktar Mastiff o vi ansvarar ej för eventuella skador. Mannen vi talade med sa att hit ut fick man minsann dra hundfodret på pulka om vintrarna o herrelösa hundar var ngt man fick söka skydd på altanen ifrån. Det var en kuslig stämning därute men på samma vis befriande, det andades som från en annan värld. O allt det fanns just runt kröken, tänk då vad mkt som ligger lite längre bort än runt kröken o väntar på dig och mig. I'll better get goin'

Jag är lite rädd. För jag har nämligen börjat sakta me säkert att passa allt bättre in i drömmen. (Ja den alla och då menar jag alla, innerst inne drömmer om)gråzonen besöks allt mer frekvent utav svart och vitt och tydliga gränser "vardag- ledighet" befästes allt tydligare. Jag tror inte jag riktigt vill ha det så än, jag har börjat tröttna på drömmen vilket ju kroppen dessutom har förtydligat än mer med en sömnstrejk. "Öppna ögonen, nähä fattar du inte så får jag väl ta till våld o inte låta stänga dem på en hel natt" Härligt med denna växelverkan emellan kropp&själ. Den ska inte underskattas eller förkastas det ska gudarna veta. Men det behöver inte vara några märkvärdigheter bara det att jag ska odla ett litet trädgårdsland i krukor -såna fina krukor som man ler när man ser- medvetandegör mig om möjligheterna som ligger runt husknuten som bara väntar på att jag ska ta mig an dem fast jag inte riktigt fått tummen ditbort än. Eller åka in-lines det verkar ju jättetrevligt, det ska bli min nya sport. Min o Jennies In-lines åkning. O som Jennie sa "så kommer det vara skyltar vid dörren in tillaffären -in-linesåkning förbjuden- fast så skiter vi i dem.

Visst blev jag sjuk. Med besked. O nu är den hemskhet borta& istället kommer insomnia på besök.Det är jädrans dumt när man ska upp o jobba imorrn. Men vips så klämta nån nu på dörren o lilla Jennie rumlar in. Eller hon rumlar inte så mkt för hon är alldeles rakryggad med vitt blod i sina ådrer. Duktig tjej! Jag begriper mig inte riktigt på det här med sömnlöshet o min knopp gör uppror emot min kropp. Men är det kaffet som spökar tro? Att man inte ska kunna få avnjuta en rewvlig jordgubbspaj med glass & kaffe utan att bli straffad. Jag är bitter men glad över att jag antagligen kommer somna som en stock imorgon iaf!

Jo jag tror att den frenetiska tatueringsnålen som borrades igenom min hud i över en timma snodde åt sig varenda liten jäkel-Aj aj aj det bultar och det bankar- Ja eller så är det så att även jag ska behöva bli sjuk, som alla andra. Jag kämpar och slåss för allt jag är värd för helgen ska ju spenderas åt allt annat utan sjukdom t ex äta påskägg sjunga för 25 åringar och skrapa knän emot grus i mina vita fotbollsskor som luktar så förfärligt. Jag har liksom inte riktigt tid. Skärp till dig o go away o ge mig tillbaka mina krafter och hals för utan dem som fattas jag mig själv!

Idag hände det ngt med mig. Inne på bibblan i centrala Göteborg - på små lätta moln svävade jag på små ord- På ett ytterst besynnerligt vis blev jag bara så nöjd där inne bland alla böcker och tyckte det luktade så gott. Alla dem där pärmarna, avhandlingarna med klokheter. Det kändes som om dem smittade av sig till mig och jag var inte alls lika rädd längre för böckerna och den annalkande framtid som nosar mig i hasorna. Ja det låter ju lite löjligt men jag tror jag blev lite betagen utav alla gångar med struktur. Kanske för att just denna struktur en gång var en del utav mig men har lämnat mig eller bara för att jag för en kort sekund fick känna mig som Robert Langdon. Trevligt var det och plötsligt gick jag och pratade och log åt varenda kotte, tills jag skulle lämna stället och larmet gick -förtrollningen var bruten.

Som en vind kom vi dit lika snabbt som vi vände åter men vilken succé! Ett kollektiv på semester blir dock lätt lite galet visade det sig, lägger man då till en mamma en storasyster och en storasysters pojkvän är kompotten komplett, skakad och lätt rörd och man kommer hem totalt förstörd. Vad som kan vara en liten tråkig detalj som vi gärna inte diskuterar är väderleken som härjade däruppe i snöriket. (Det var därför vi bara tog kort i backen den dagen solen lyste). Det trevliga med såna här resor däremot är ju såklart alla nya bekantskaper vi stiftar både med en Valdemar en pungråtta en Paul Potts en Paul Pott och en himla massa fler. Fantastiskt! Så fantastiskt att Hanna i ren protest har intagit ryggläge sen vi kom hem kl 06.00 i måndags morses. Hon är nämligen precis lika sjuk som blommorna var när vi kom hem (jättesjuka) hon hostar och äter bara massa frukt och säger att hon minsann inte kär hmm jag vet inte. Jag vet ju iofs inte så mkt om den där kärleken. Men om nån är ledsen över bara fått skrapa på min yta hade jag inte kunnat ducka för pilarna längre.

Idag klanatde jag till det på äkta Linamanér, jag är både klippt och skuren, visserligen utav av mina små verktyg och inte för ändamålet. Fast jag tycker det blev en liten trevlig ordvits iaf! Imorgon sätter vi, jag och kollektivet och Kollektivets mor, syster och svåger oss på ett tåg till gamla goa Åre. Visserligen ska det regna säger dem som säger sig veta sånt där med väder men jag vägrar att tro på sånt där tråkigt. För när dem säger 90% risk/chans för nederbörd är det ju trts allt 10% kvar att spela på jag tycker inte vi ska glömma det. (Vi har packat ned badkläder försäkerhets skull, där var vi allafall smarta).