blandflingor

Jag är lite nedbruten, en slagen soldat som jag hävdade på fejjan. För det är lite så jag har känt det idag, en soldat vars slagfält var ett hotell Kärve med en massa massa människor som ville vinna fältslaget men ingen riktigt lyckades. Ja trots att alla medel är tillåtna i krig o kärlek så innebär det ju uppenbarligen inte att alla medel är dem mest lämpade. Nej dem allra flesta aspiranterna därute gick bet på hela konfekten och ingen vann. Förutom dem som spelade företagscupen, dem vann ju en liten seger men det var ju ngt som var glömt utav resterande, då den flödande alkoholen hade kopplat ett järngrepp kring sina offer. Nej då spelade faktiskt inte dagens tidigare meriter någon större roll. Det som spelade roll var att vi var där allihopa igen, på detta hotell. Där vi alla återförenades likt en enda stor lycklig familj. Fan vad underbart att vara tillbaka på ruta 1 igen. Ja just det tillbaka till ruta 1 för det är precis så det känns, allt är precis som förr. Och jag inser att jag inte flyttade därifrån utav en anledning. Vi har haft en fin tid kära kära Kärve men den eran har gått i graven och det känns jävligt gött.

att man får inte glömma av att pussas, inte ens på söndagar. Det tycker jag var ett jättebra uttalande, nu går vi alla in i helgen med det i åtanken så ska vi se att även Januari kommer att bli en fest till slut! Ja menar vi behöver ju faktiskt inte vara så himlans knussliga...

Åh en slank jag hit o en slank jag dit och en slank jag ner i diket. Jag som precis satte och tänkte på mig i termer som eminent bilförare o s v, attans ock! vad tar vi lärdom utav detta? Jo man ska inte ropa hej förrän man har hoppat över bäcken, inte sälja skinnet förrän man har skjutit björnen och inte tro att man är odödlig. Inte för jag brukar det men... Ja å så satt jag där med snö upp över öronen o en aningens sinnesförvirrad, vad gör jag nu? jag kan ju varken ngt om snö, bilar eller djupa diken. En sucker med andra ord. Smått hjälplös faktiskt. Men som en blixt från klar himmel står dem bara där, en efter en hoppar ur sina bilar med sån elegans att vem som helst hade blivit avundsjuk... ja en liten överdrift kanske med ändå. Så himla trevligt var det att se dessa grabbar som oerhört nonchalant och med en sån smidighet drar upp mitt lilla hjärta från denna rävsax som jag lyckats försätta den i. Ja visst är dem fantastiska dem små liven ändå, ibland iaf!

Det är inte lätt att vara student, för det betyder till största delen utav månaden en hungrig plånbok. Ja i denna oxmånad är den alldeles utmagrad, och det blir inte bättre när jag mitt förbannade pucko glömmer av att åka till jobbet. Det var inte smart. Tur att mammas order för att jag skulle råda bot på min dumhet var "Sov gott och glöm ej att lyssna på Erik Grönwall och higher". Det var ju ganska enkelt. Men iaf så åkte jag å skulle hämta böckerna som man måste ha för att få vara fattig student, inga pengar på kortet. Därav skickar jag Hanna och hämta böckerna, inga pengar på kontot där heller, nej nu börjar det bli lite pinsamt! Mannen bakom kassan insåg väl att han hade blivit introducerat för två små offer och på ett ytterst hedervärt vis fick vi böckerna på kredit. Sicken liten guldklimt, han såg väl givetvis att både jag o Hanna var två att hålla i när det stormar men det är ju inte alla som gör det... iaf thank's dude!

Jag är en oförbätterlig lögnerska, verkar det som. Jag som alltid har trott att min tunga har varit den med minst svart på. Jo iofs kan det säkert vara så men då p g utav mitt ständiga utspottande utav vita lögner. Dem kommer på löpande band helt utan förvarning, jag tror jag är på väg att barka raka vägen ut i skogen faktiskt. Ja alltså gårdagens lögn, "nej tyvärr jag kan inte komma till er ölseans, måste jobba, när jag i själva verket bara inte kunde stå på grund utav ett födelsedagskalas med tillhörande jäger dagen innan. Ähmm ja o så när jag stod i kön på ICA o kom på att jag hade glömt att köpa lampor, stod jag där o finurla på vad för lögn jag skulle dra för Hanna, för jag orkade verkligen inte gå ur den där 300 km långa kön o börja om från början igen. Eller när dem ringde från jobbet o frågade vad jag gjorde "nej jag o Hanna bakar", va? Hanna var ju inte ens hemma o jag stod å diskade! O som idag "Hanna jag sitter här o funderar på vad för lögn jag ska dra för receptionisten så vi kan få boxas iaf, Jag säger att internet kraschade" Varpå Hanna svarar "men Lina det där är ju ingen lögn, det var ju så det var" Aj aj aj...

ohhh. Jag har så ont i mitt hjärta. Ja alltså inte bara lite som skaver i kanterna o så utan mer ett odjur därinne som river på väggar och slipar sina klor med mig och på mig. Jag blöder, från ditt sår Sam. Ja jag vet det låter ju inte riktigt klokt men varken sår eller tårar verkar ta ngn hänsyn liksom. Vi var o hälsade på vår vän Sam, på förvaret i fredags. Och det var där jag grät, vi alla grät och kramades och åt bullar och skrattade med rödsprängda ögon. Tårar som sa att vi betyder för varandra och ögon som förkastade ordet "maktutövande knäppis" i ett litet rum med galler för fönstrena. Vi, Hanna, Sam, Sams syster, Ellen och jag (ja även Skrutt skulle varit med hade han blivit lovade men man behöver inte hålla vad man lovar om man jobbar på ett förvar. Efter en timmas kamp från Hanna sida och en timmas vandrade på snöiga stigar omhuldade utav bitterhet, bitande vindar, bistra träd- en brutal verklighet av brustna hjärtan, fick även Lotus och jag göra entré i förvaret. Istället för att som vi först blev tillsagda att göra, "ställa den (Lotus) utanför", fick han åtminstone vara i förvarets hall, thank's!)satt där och med stor förundrade funderade utöver parollen "människors lika värde"...

Nu sitter jag upp över öronen röd, ja det där med färg är en högst olämplig aktivitet att ta sig an i ett skick som detta. I synnerhet den röda färgen, för den är ju verkligen röd. O det är ju tur det iofs. Håret o hela jag röd,sitter jag iaf o är så där jäkla stolt och förbryllad. Äntligen är 4 års längtan, tvekan, ja det hade nästintill hamnat i glömska över, debuten är gjord och jag likt 10 andra av samma sort som mig bara sparkade o sprang och svettades i såndär suverän laganda. Vi som sporras utav skrapade knän, armbågar i magen och stämplade tår. Det sitter jag o tänker på, hur fantastiskt det är, att spela fotboll. Inte konstigt att vi dårar som gillar sånt behöver samlas upp i ngn form utav organiserad verksamhet, ja det säger ju sig lite självt... Sen för att återgå till vårt resultat, vi förlorade alla matcher igår. Tur att jag har en sån stöttande vän isåna lägen (hahaha, förlorade ni varenda match? Nej förlåt det är ju jättetråkigt för dig men då kanske du fattar att du inte ska hålla på med fotboll, eller det är okej så länge du inte spelar matcher på söndagar...). Men jag åkte iaf därifrån med hedern i behåll, ett offrat knä, ett par blåmärken och en kokt korv, gott!

Hjalmar Södergren. Sicken stjärna, har aldrig varit med på maken om karl. I ärlighetens namn trodde jag att det var ett sånt där typist infall,(igen)ja jag kan ju för mig saker o ting. Denna gång var det Hjalmar Södergren och Jonas Love Almqvist som förförde mig. Jag ville bara ha dem o så fick det bli o nu har jag nästat slukat Hjalle med hull o hår, one more to go. Jag tycker det är så behjärtansvärt utav mig själv, att tänka på mig själv. "Dem här böckerna vill jag ha, va fan jag tar dem!" Fast den bästa investeringen det här året har jag ju iofs redan gjort i form utav en ny kalender "Månadens manshora 2010", lösaktiga män genom tiderna, jag tror inte riktigt det blir så mkt bättre än så. (Hanna)-Men köp den, den hade passat så bra in i vår image! Fantastiskt.

Jag har den senaste tiden blivit lite knäpp. Ja det här med relationer o sånt, dem som har valt varandra, "du är den bästa jag vet" och sådana fina grejer. Just denna bästaste personen, är den som man är mest berättigad att vara sådär snorkig och/eller överjävlig emot utan någon konkret anledning. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det. Vad i allsin dar kan göra att det skulle vara mer okej än någon annan egentligen? Jag tycker att det borde vara minst okej faktiskt, men det är ju bara jag. Jag som inte är riktig är accepterad i gruppen "jag har en relation så jag vet vad jag pratar om". Nej för att vara det måste man minst ha haft köttsliga lustar till sin partner annars så räknas det inte. Det tycker jag faktiskt är jättekonstigt det med. Ja jag är väl så klart naiv men jag tror faktiskt att det cirkulerar runt minst lika mycket kärlek i denna lägenhet som i ngn annan, ja jag tror faktiskt att relationer kan komma i uttryck på lite skilda vis. Ja det kasnke inte är så att det bara är begär/det döda begäret som definierar en traditionell relation. I min avantgardiska värld är det så simpelt att Hanna har fått mig att vara lycklig, vad begär ni mer?

Det är på tok för tyst här nattetid. Jennie har krupit in i sin garderob och Hanna i sitt förråd och kvar är jag och tystnaden, och tänker så det knakar. Jag tänker att det hade varit trevligt om vi tre hade fått en större lägenhet snart så framförallt Jennie slipper ligga på sitt lilla liggunderlag natt efter natt, så att jag slipper låna ut min säng var gång hon hittar på bus och så att Hanna slipper känna sig som en grottmänniska i sin lilla håla "det känns som ett fängelse här inne" inte så konstigt när hon envisas med att ha ihjäl varenda blomma som får äran att bosätta sig inne hos henne. Du får helt enkelt göra som Jennie o enbart dekorera ditt rum med en flaska servoolja. Jag tänker också att det har varit en fin helg och att jag kanske ska nämna att vi besökte pianobaren innan vi styrde kosan emot rockbaren och inte blev insläppta. Jag tänker lite på den där sången Hanna fick dedikerad till sig "I hope you don't mind I hope you don't mind that I put down in words how wonderful life is when you..." Det var fint.

Igår höll jag på att stryka med, på många sätt och vis. Först och främst åkte jag och massa andra galna fotbollsfanatiker pulka och det har ju alltid en tendens till att gå lite överstyr när något sånt genomförs, precis som igår. jag återvände till Alingsås med en rygg mindre och en rätt illa tilltygad röv. Helgen var tänkt att dedikeras till mina studier men dem har även dem fått ta lite stryk o jag är rädd att även dem kommer att få mig att stryka med, inom kort. Ja för tillfället hatar jag socialantropologi with a passion och förbannar den dag då socialantroplogin föddes. Ja som tidigare mening avslöjar har jag istället brytt mig lite mer åt sex and the city i kombination med Ben&Jerry, fantastiskt. (Kanske var på tiden att Ben&Jerry fick komma hem till oss då Jennie med lätt generad röst erkänner att hon under en längre tid ljugit och sagt att hon älskar Ben&Jerry och speciellt den strawberry cheesecakeglassen, fast hon i själva verket varken ätit vare sig Strawberry cheesecakeglassen eller Ben&Jerrys glass över huvudtaget. Pinsamt)Bör även tilläggas att glassen avnjöts ihopp om tillskott till min o hannas uttorkade kroppar, bakfyllan gjorde sig rejält påmind. Märkligt, vi som bara skulle ut o ta några öl. Det hela slutade med att vi blev nekade inträde till rockbaren. Ja jag tror att jag gör rätt i att bespara vidare detaljer. Men vi höll på att ge vakterna stryk efter en hetsk diskussion, satte oss på pendeln o försvann långt långt bort (efter ha lyckats förtränga min hicka å rustat upp med spypåse i knät "just in case") så långt bort att tågvärden fick sparka liv i oss vid slutstationen något Hannas reaktion på blir ohämmat skratt. Ja det var katastrof och succé igår såsom det alltid blir med Hanna o ett par styrkedroppar.

Precis så kände jag mig idag på Bilisten. En lätt rodnad låg likt ett hölje över mitt ansikte, tänkte jag skriva först men med närmre eftertanke stod hela min kropp i brand. Och massa taggar. Ja alltså det hela gick till på följande vis: En man entrar lokalerna, han rör sig kvickt emellan hyllor och forcerar fram emot kassadisken. Rutinmässigt scannar jag hans varor och frågor "var det bra så?" Det var det inte. Han skulle ha kondomer också, nonchalant slänger jag fram stället så att han själv ska kunna välja och vraka (och så att jag ska undkomma smärtfritt och slippa största möjliga inblandning). Visst jag kan stå till tjänst med goda råd vid val utav typ olja å sånt men hallå jag är en pryd liten stackare. "Vilka är bäst?" Herregud, jag har ingen aning och även om jag skulle ha det vill jag inte stå här och diskutera det med dig men framförallt undanbedes all information om din väns exteriör. Nu kommer jag högst ofrivilligt varje gång du kommer in och handlar (givetvis en utav dessa stammisar) förknippa ditt lyte med ett välhängt paket. Fy fan!

Pulkajakt genom Alingsås mörka gränder, ja det har jag och Hanna sysslat med idag. Hur kan det inte finnas en enda pulka när hela staden står i snö&skriker efter mig? Jag förstår faktiskt ingenting. Och är därtill måttligt besviken. Men man tager vad man haver sa flickan och hittade en sopsäck, efter hon hade kört sönder Hannas pulka, upptäckt att däck inte var ngt speciellt genomtänkt transportmedel, smulat sönder en stackars stjärtlapp och antagligen blivit bannlyst utav alla andra pulkafanatiker. Trots dagens motståndskraft tror jag ändå att jag vill slå ett par extra slag för all snö och så. Ja och sannerligen har jag både fördömt kollektivtrafikens förseningar, böjt av stelfrusna vindrutetorkare, knappt kommit in i bilen för att låset frusit fast (detta år har jag iaf inte eldat på nyckeln när den inte riktigt velat passa ihop med tanklockets låsanordning...för det var ju eventuellt lite väl våghalsigt), låst in mig och vägrat gå ut men allt detta ligger bara likt en liten tunn hinna utan&ovanpå. Ja lite som den där isen som envisas med att lägga sig på rutan. I början innan man vänjer sig vid den är den ju ett fruktansvärt irritationsmoment men sen lär man ju känna det och vet hur man ska tackla eländet. Nej jag gillar dig, allra mest när du är sådär friskt fläktig med varsamma vindar och bara så sablans vacker.

Alltså jag förstår inte riktigt, Croissanter. Jag har fått ett såndär dille på dem, och det är ju jättekonstigt för dem borde ju verkligen inte vara så himla goda. För en croissant är ju faktiskt bara en massa fras som smular, inte ens något oemotståndligt innehåll som typ choklad (förekommer visserligen men jag anser att det är brott emot idén kring croissanten att förpesta den med det& det är ju ngt som ger mig om möjligt än mer huvudbry. Att jag anser att choklad skulle spoilera.) Ja allt är som sagt totalt upp emot väggarna fel. Men då tänker jag att det kanske är just därför jag boundar så med den lilla krabaten, just för att den är så in i bomben fel från första stund. Just att jag tror att jag gör en liten våghalsig handling emot migsjälv var gång jag beslutar mig för att avnjuta en. Det fina i kråksången är att varje gång blir jag lika positivt överraskad och verkligen prisar den lilla varelsen i sin spröda skepnad, mums! Så himlans härligt att få låtsas där med min croissant i handen att jag sitter på ett franskt café och att alla tankar är på franska. Precis lika härligt som vi hade det igår i vår threesome med choklad, rödvin o funderingar in i fantasin&verkligheten. Det samkvämet uppskattade jag.

Vad är egentligen mer hjärtskärande än att se någon man verkligen älskar ha ett brustet hjärta. Han gråter och skakar, idag&igår&iförgår. Han sparkar på smågrus och gömmer huvudet i snön. Ja vad gör man när allt hopp har brunnit ur någon? Hur ska vi rädda Skruttas? Han har ju som jag i tidigare inlägg avslöjat haft en romans med en liten flicka men har nu blivit brutalt söndermald utnyttjad o övergiven, han lyckades inte löpa hela linan ut. Men efter 4-5 dater anser inte jag att man kan dra för höga växlar, ingen som hört talas om prestationsångest? Oavsett, Skrutt är sketaledsen. Vad ska jag som myndig vuxen göra? Jag tänkte jag kan ju eventuellt skicka med all hans ångest och ledsamhet med kollektivtrafiken men tågen har med oerhörd självbelåtenhet missat vår hållplats gång på gång, spåren var tydligen för hala. (jag har urskönjt dess vackra bakre delar ett x antal gånger de senaste dygnet, jag hatar dem + att det är på tok för dyrt att legalt transportera runt sig själv i dem däringa. Nej, Go Ellen som förkastar denna vedervärdighet och skiter i att betala för att istället köpa en vattentät försäkring på planka.se) Nej denna frostiga relation går ej att tina så här års, bättre att prova ngn form av förflyttningsmekanik som gillar mig, posten. Vår kontakt har varit oklanderlig den sista tiden faktiskt. Posten har skickat pengar till mig så jag kan förverkliga min semesterresa o ja idag fick jag världens finast vykort med texten "förut var jag obeslutsam men nu är jag inte säker längre". Det känns som att den där postavdelningen är en riktig höjdare faktiskt (förövrigt är ju brev generellt underskattat). Men då man tydligen bara kan fånga lyckan i en liten ask var posten inte alls inne på samma spår som mig, att begrava en olycklig liten ask. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att hjälpa...

Jag kom hem idag, 22.00, gladihågen efter en Avatarupplevelse och dessutom glad över att få sammanstråla med mina sambos . Men jag ångrade mig rätt fort. Jag åkte nämligen på ett rejält kok stryk av Hanna. En krossad hälsena, jo man tackar. Det är tydligen priset man får betala om man för första gången i sitt liv måste avböja ett besök på en het nattklubb för istället ägna sig åt div studier&jobb. Gårdagen behövde ju givetvis trots sin aningens gråa ton en liten guldkant och vad hade inte passat bättre än ett par glas rött? Dock hade den största delen utav spritfabriken här hemma blivit länsad o vad som återstod var en flaska hidden rock som antagligen hade stått öppen sen 2006, den var faktiskt inte alls god så då satt jag bara i en gråskala utan guldkant. Det skulle kunna kallas förjäkligt med andra ord. Avatar var iaf bra o det slog mig att det är precis det jag håller på att utbilda mig till, en sån som Jake som bara förstår. Och genast gick det mycket lättare att plugga för jag kommer ju antagligen rädda en hel planet någon gång i framtiden.

Vart är du? inte här iaf. Det är nämligen så att vår lille Skutti behöver någon som kan dela/hjälpa honom lite. Den lille grabben har allting serverat på ett silverfat framför honom, han har liksom träffat sin chica i typ 5 dagar nu men inte gjort någon antydan till att fullborda det hela. Jag undrar vad tänker han på? Vad är problemet lille gosse? Vi vill ju så gärna ha fler utav dig, vår lilla skatt. Jag undrar om det kan vara priset man får betala då han är omgiven utav oss i kojan och inte så himla mkt killar. Han kanske har fått en liten snevriden bild utav verkligheten. Och o ja jag urskönjer en viss tendens till oidipuskomplex, det är ju inte alla hundar på denna jord som t ex står i sin mammas säng och torrjuckar tills han inte behöver torrjucka längre. I såna lägen tycker jag Hanna är så himla härligt avslappnad, "jag höll mig till min sida av sängen, hade ingen lust att gå upp och byta lakarn" precis som den gången Lille skutt va valp o inte rumsren, det stinker i rummet o Jennie väcker Hanna men det enda svar Hanna ger är "schh, vi tar det imorgon". Ja back till Trudy här och nu, jag tänker att visst om du inte får te't, jag gillar ju dig lika mycket för det liksom men du behöver vill inte springa omkring och gny och sakna henne när du inte är med henne då. Tycker inte att sänder ut riktigt schysta signaler, svårtolkade. Men då är du ju iaf inte helt borta ifrån det verkliga livet, det är bra. Jag litar på dig Skrutt, make it happen for God's sake!

Det slåg mig att dem tre senaste dagarna har jag ätit minst en korv med bröd om dagen, det är ju jätteovanligt för att vara mig i januari. Och självklart när den upptäckten kom till mig slog det mig vad de olika korvarna har burit på för betydelse. Olikheten existerar nog för att jag avnjöt dem i olika miljöer. Som t ex den jag åt på jobbet i tisdags, visst den funkade liksom men det var jäkligt mycket stress som den korven var impregnerad av och mest ett desperat försök att tyst på en skrikande mage. Sen den i onsdags, den är starkt förknippad med gemenskapheten man bara känner med dem som delar -10 minusgraders bitande kyla med iklädd tjocka skidkläder. Den tredje korven ger mig en jättekluven känsla, jag åt den tillsammans med min bästa vän som jag får vara med nästa hur mycket jag vill och jag tycker så himla mycket om henne o sånt. För jag tror faktiskt hon är den enda i hela den stora världen som alltid kan slå mig hårdast utan att jag behöver förstå varför. Det är därför jag gillar henne så mycket också, för hon är mitt essentiella komplement till migsjälv. En gång sa Hanna såhär till mig "Ibland undrar jag om jag är en fin människa men då tänker jag bara att det måste jag ju vara eftersom du är världens bästa och du tycker ju om mig" Iaf tillbaka till korven, för vi åt den som sagt tillsammans men i väntan för att besöka den stora ensamheten. I väntan för att besöka vår vän som blivit tillfångatagen utav ensamheten på en plats som illa blivit döpt till "förvaret". En plats dem förvarar människor på. Den korven är jättesvår att smälta för mig för den är ju laddad med ett myller utav känslor, mer känslor än vad som borde vara tillåtet för en korv/maträtt att vara laddad med. Det är lite jobbigt i mitt hjärta när jag tänker på det.

Denna röda trettondag har jag helt och fullt tillägnat skidor, snö, stavar, somalier (m fl)o massa snöpliga fall. Skidåkning i Ulricehamn med asylboendet Mira med andra ord. Galet men galet roligt. Jo då så var det, men det som var mest framträdande var att det gör ont. Allt som är gott är samtidigt ont. T ex snön som är så god att ligga i och sånt gör samtidigt som himla ont. O skidor dem är ju tamejtusan det roligast som finns att åka på men det gör jäklar så ont när man kraschar in i div staket, inhägnader, småbarn (ja allt detta inträffade idag, dock var inte jag boven denna gång...thank God.) Elden är hur go som helst att sätta sig vid och värma sig vid och lägga på ett par korvisar men om man kommer för nära är allt det braiga med den borta och ligger korvarna på för länge så är dem ju kaputt o inte alls oemotståndliga längre. Ja och det värsta av allt, killarna. Något som är så hemskt enkelt, att vara tillsammans gör mig så glad men samtidigt vet man att kommer man för nära elden så gör det ont och att knopparna brister och försvinner och ja... dem finns ju liksom inte alltid där förevigt. Sånt gör ju jätteont. Alltså för att få känna ngt bra måste man tydligen även känna hur ont saker gör. Jag vet inte riktigt om jag gillar det men jag kanske inte kan göra så mkt åt det...

Asså dem två små orden som låter nästan likadant faller oundvikligen i varsin ände utav universum, hur hårt man än försöker. Å då tänker jag är inte det jätteonödigt? allting blir ju så mkt svårare att hantera då, ja å sen kan ju det till och med vara så att hjärnans bakre o främre del kan skicka olika budskap plus att hjärtat säger ytterligare en tredje sak. Vad är den där människan för en konstig en egentligen? Då undrar jag även hur bra är eg rådet följ ditt hjärta när det finns två andra gapande o skrikande röster inom sig. Helst av allt hade jag ju bara lyssnat på hjärtat rätt av i söndags o struntat i att åkt med planet hem å stannat ett par dagar till i Praha, verkligheten är ju som bäst när den faktiskt är som sin fantasi. Eller som idag när hjärtat sa "jag går ut och går" fast då svarade hjärnan "nej för fasen med det skovskavet hade jag inte gått ut o gått" hmm hjärtat kände verkligen för någon form utav exercising å slängde på sig sina fina nya träningskläder o begav sig till gymet trots att hjärnan gapskrek "NEJ, förkyld, halsont". Tänk vilket bestyr en sån här simpel liten vardagssyssla kan utvecklas till bara p g a att hjärnan och hjärtat inte är ihopsynkade. Ja hur blir det inte då när de jättestora o viktiga besluten ska fattas?

Vad är väl ett par snurriga dagar i Prag om inte helt underbara så säg? Så mkt härligheter på så kort tid det frestar på. Chairs mates:) Nu lämnar vi 2009 bakom oss o tänker på Prejg som var ett par dagar fyllda till bredden utav div. Pengarna tar slut på 5-våningsnattklubben och operation offerkväll styrs upp utav vår självutnämnde sektledare och prästkrage- bärande Anneli, Jennie dyker helt plötsligt upp i Gustav Vasa-frisyr, jag blir utav en outsäglig titulerad rikspucko, spädbarn och mushie. Blir uppringd utav en Belgare som säger "fuck off" o lägger på. Italienare kommer o går med jämna mellanrum men dem slutar aldrig att leverera dem guldgossarna, sicka klippor:)Haha, så mkt skratt o så mkt kyligt väder på en o samma gång tur att vi kunde hålla värmen iaf. ser framemot nästa äventyr med er, ni gör mig lycklig!

Jag sitter har och sander direkt ifran ett internetcafe i Europas hjarta, Prag. Det ar dock ett regnigt hjarta men det gor inte sa mycket nar man som nu som allt for jamnan skrattar med stora bokstaver. Det ar nog det vi kan allra mest. Det hela borjade med katastrof dock, pa vandrarhemmet som skulle kunna liknas med en bat, knappt ingen ingang men definitivt ingen utgang. Som gradde pa moset snor den forbannade in_checkings apparaten Gorres visakort (ngt som var faktiskt mest mitt fel da det var jag som stoppade in det at fel hall). OMG huvudet haller pa att lossna fran kroppen nu kanner jag, det snurrar&snurrar idet. A det beror nog mest pa vart leverne inte tar hand om vara huvuden sa bra. Jag maste bara gora ett kort p. s betrffande Jennies&mitt forsok till en opera, som alltid ar planen lysande men det visade sig vara en jakla strakorkester vi snallt fick genomlida 1 timmas tid. Nej nu ska jag&min amica ut i myllret och traffa fler italienare. Scusi (och gott nytt ar) anneli halsar SCOPARE!!!!