blandflingor

Idag såg jag att min Lichtenstein-tavla hade sålts för 300 miljoner. Typiskt att jag alltid får tag i dåliga kopior utav något som egentligen ska vara så bra. Jag ska sluta med det och börja om från början. Jag tror inte direkt att jag är redo att kicka ut min lilla lichtenstein men jag har definitivt börjat mitt nya sundare liv och livsstil. Vi börjar med att dra ner på rödvinsintaget- tråkigt nog kommer nog antagligen min plan gå i stöpet redan på fredag, då ska jag ut på krysseri, attans men oh vad roligt.

Tänk vilken fin och trevlig dag fars dag är. (att ångesten för fars dag presenten infinner sig redan i september är väl en mindre viktig bit att belysa.) I år hade jag den stora äran att få arbeta på denna högtidsdag. Det var gubbar på löpande band som skulle kläs i de gråa kostymbyxorna, skäggväxter som skulle ansas och flintigheter som skulle poleras. och alla var glada- ja. Från håll kunde jag betrakta hur paket efter paket slets upp- amaryllisar och blomster men den finaste stunden var nog ändå den då chokladasken från Kahls dök upp. Skyddad utav enbart ett plastlock så med stor noggrannhet kunde jag inspektera varenda bit i den lilla boxen. Och slutligen nåddes jag utav de förlösande orden "Ta du en pralin" (Tack tack tack, du anar inte hur den chokladbiten bara låg där i all sin prakt och skrek rätt ut och sa till mig: ta mig. och det skar i mina öron. Min desperation stagnerade tack och lov och begäret var stillat. Ja det var en bra dag och min årliga dos utav firande var fäder var fullsatt liksom. Det enda jag önskar är att jag hade kommit ihåg att höra av mig till min egna kära pappa, förlåt. I am a worm.

Ja återigen kär. Denna gång är det inte i sångaren i Volbeat utan sångaren i Alter Bridge, visst är det ngt visst med män med talang. Ja sen hittade jag den där sammetsklänningen (med alldeles för tighta ärmar)-all kärlek, min nya fredskalla(ja alltså en blomma) som jag har lovat mig själv att ta hand om och överleva. Ja jag har även blivit lite kär i Rent igen, musikalen som inkräktade på min och Hannas vänskap för si sådär 4 år sen "mmm det är ju mycket musik i den här filmen". KNäsvagheter och ögon som vägrar att sluta iaktta, det är jag det. Oerhört ytlig och praktisk är jag uppenbarligen när det gäller att bli kär. Men visst verkar jag ändå ha samlat samman det mesta man behöver, två alternativ beträffande man (detta är alltså en man som kallas musiker&fin), en klänning, en blomma och en film. Jag tror nog allt jag ska klara mig fint. -Fast när jag nyper mig armen och försöker ta mig till verkligheten inser jag till mitt stora förtret att jag tänker. alldeles för mycket om/på/brevid saker som jag kan gömma under en sten och glömma. Fast jag verkar inte göra det, fast&oförtrutlig det är jag-. Jag kan avslutningsvis tillägga att ALter Bridge var ett mycket minnesvärt musikframträdande, tack för det påhittet Malin.

For the record: Jag jobbar på en privatiserad äldrevårdavdelning där det skulle behövas en påminnelse om ordet humanity. Jag tycker det är ett fint ord och dess innebörd gillar jag even more. Beslutet utav en privatisering av äldrevården har ju en utmärkt fin tanke. En vård som är utvecklad genom konkurrenskraft, högre effektivitet bland de anställda och lite mer fördelar så klart men när våra klagomål om tidsbrist bemöts med "vi är faktiskt ett vinstdrivande företag" blir jag till bredden fylld utav hopplöshet, japp så är det. Där får jag nog allt säga att Sivert som snackade om hur hemskt det var att blanda in pengar med barnafödande (läs surrogatmammor) kanske även borde engagera sig i denna fråga... Jag blir nämligen lite bestört över detta.

Att bryta lite bröd med någon man tycker om gör ju som vi alla vet måltiden dubbelt så trevlig. "Delad glädje är ju dubbel glädje, det vet ju varenda kotte. (Om man gör det över en tapas tallrik blir glädjen nästan tredubbel) Ja en sån har jag fått äran av deltaga i i dag. Det är jag jätteglad för medan Hanna bara har legat på sovlocket och hostat och hostat sönder allt som bor i den lilla kroppen. Hon har lidit i säkert 8 dagar nu och jag börjar faktiskt tycka lite synd om henne. (Trodde aldrig jag skulle säga det).