blandflingor

Allting var planerat och klart in i minsta detalj. Men så lyckades Jennie försova sig och sina morgonsysslor med två minuter, a k a Hanna vaknar, traskar upp ur sängen och börjar duscha istället för att bli väckt utav två solstrålar med trumputer och morgonsång "med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan...". Typiskt. När jag sedan bestämmer mig för att ton vid frukostbordet möts jag utav följande respons: (jag måste erkänna att förvåningen är total i detta skede) Nej, jag orkar faktiskt inte. Då kommer 10 000 kronors frågan, har man överhuvudtaget någon rättighet att själv avsäga sig sin gratulationssång om man får någon? Det har jag mycket svårt att tro (ögonen svartnar). Nehe då blev det ingen sång och sällskaplighet utan bara en tystnad som värker och är kantstött där på Hannas födelsedagsmorgon. Ja då kunde det ju bara bli bättre och som den fantastiska fantom och fantasifulla färgklick jag är tog jag fram ett ess ur skjortärmen och bjöd hem Linda. Sen bjöd jag även upp till ja inte tre-rätter men två ialla fall. Varsågod! Och kollektivet kan åter somna gott. Forever thine, forever mine, forever ours!

Idag är det tisdag, det innebär att det är tre dagar sedan Jennie skulle hjälpa mig lite. Med mitt hår, till hjälp hade den lilla damen en inlånad rakapparat. Till tonerna utav Bon Iver (skulle jag tro) sätter hon igång det där surrande ljudet och närmar sig min blonda kalufs. Det gick sådär kan man väl säga. Ju längre hon kom med sin frisering utav mig desto mer panikslagen blev jag och desto mer gråt ansamlades i min hals. Ja jag var slutligen tvungen att avbryta hennes insats. Till följd: en potta. Det är ingen bra grej att bara raka rätt av sådär Jennie. I desperasion finner jag Skruttis effileringssax och Hanna nagelsax, kanske kan dessa verktyg få mig att må lite bättre? En gnutta kanske. Jennie:"DU är väl inte arg?" -"Nej jag är inte arg bara besviken". Hon ville ju bara väl men de tär ibland svårt att se hennes välgärning när jag speglar mig. "Herregud, men vem är så dum o låter Jennie närma sig ens hår" och "du kan få låna mammas peruk" var två reaktionerna jag möttes av. Tack kompisar! Och en helt vanlig lördag i Stadsskogen var till ända.

Jag har fått dille på minnen, fotografier och förevigande fotoböcker. Dem med hårda pärmar och blanka sidor. Antingen är jag försatt i en nostalgisk trans och saknar alla dessa svunna tider eller så är jag bara lite lycklig över min väg som har format mig. Jag vet inte så noga faktiskt men hemskt roligt har det ju varit många gånger och det kan ju vara viktigt att komma ihåg när jag beklagar mig över att jag längtar tillbaka till bolltorpstiden. Den tiden då jag jag stod på fabrik, gick kyliga höstpromenader i Nolhaga parken varje dag och hade porrbelysning på mitt rum (enligt Hanna), det var även under den tiden som lägenheten överhettades sommartid och jag vågade färga håret rött för första gången. Det var en bra tid som därav bör dokumenteras, förslagsvis i bilder. Med hårda pärmar och blanka sidor. Men till trots, jag är här och nu och jag kanske ändå gillar det bäst.

kära dagbok. Efter 9 dagar i buksmärta har vårt lilla sockergryn äntligen kommit på benen och rätt köl igen. Det är nämligen så att Lilja har blivit tvångsopererad och sterliserad, BUUU! Ja det lilla livet har befunnit sig i en sådan svår depression att jag var rädd att hon skulla slänga in handduken. -Skak och stön på ett soffstöd, all night long- Jag kände mig inte snäll. Hur kan man utsätta en liten sötnöt för något sådant? Men sen kom jag på att hon slipper ju förevigt tillståndet menstruation, (hon slipper då givetvis även mensvärk), hon slipper oroa sig för sexualdebuten eftersom det inte kommer finns något intresse whatsoever för den sortens aktiviteter, och hon kommer definitivt inte behöva oroa sig över att det kommer ske i en buske på fyllan och villan. Hon slipper oron kring att inte hitta det perfekta offret/ sin manlinga motsvarighet. Hon slipper känna av någon biologiska klocka som tickar och säger förmanande "Time to get started". Men viktigast av allt så slipper hon otäckheterna livmoder- och bröstcancer. Ja lilla Lilja, den risken har vi nästintill eliminerat nu, bra va? Så jag tror allt jag är rätt snäll i alla fall. Puss&kram!

Jag har blivit lite äldre och jag älskar det för då får man paket& man får äta smörgåstårta "man blir aldrig för mätt för en bit smörgåstårta" sa en gång en klok man. Det stämmer nog. Särskilt när man bryter bröd med sina allra bästa vänner en dag då magen, huvudet och det mesta har lagt sig lite på halvfart. Den fruktade bakfyllan var nämligen på besök just på min smörgåstårtsfödelsedag. 2 spydde, 1 magknipsfall, 1 sängliggande. Perfekt, vi är vänner och inget andra knussligheter, då kan man vara som man vill.

Nu är jag skodd och säkrad för kallare tider& o ja du ligger o lurar i buskarna du Kung Bore, mig lurar du inte i första taget. Dagens kap är ett kap i dubbelbemärkelse dels är du på tok för billig för ditt egna bästa kära känga -alla kommer ju springa omkring med dig på fötterna för du är ju så fantastisk vacker- sen var du allt bra tight kapad på bredden. Jag kommer garanterat att bli fylld utav ånger och arghet när du black beauty trycker på fel ställen, på hälar och tår men det örat väljer jag att inte lyssna på. Det tråkig är ju trots allt att jag har rest genom land och rike för att finna dig så jag kan inte vänta längre, jag behöver ju dig. Nu. Sen vill jag passa på att ge mig en känga, en känga i den mening att jag har varit dålig -orden har inte blivit förnyad på ett tag i detta forum-. Det är dåligt men nu lovar jag att jag ska bli bra igen. Jippie!