blandflingor

Jag är lite rädd. För jag har nämligen börjat sakta me säkert att passa allt bättre in i drömmen. (Ja den alla och då menar jag alla, innerst inne drömmer om)gråzonen besöks allt mer frekvent utav svart och vitt och tydliga gränser "vardag- ledighet" befästes allt tydligare. Jag tror inte jag riktigt vill ha det så än, jag har börjat tröttna på drömmen vilket ju kroppen dessutom har förtydligat än mer med en sömnstrejk. "Öppna ögonen, nähä fattar du inte så får jag väl ta till våld o inte låta stänga dem på en hel natt" Härligt med denna växelverkan emellan kropp&själ. Den ska inte underskattas eller förkastas det ska gudarna veta. Men det behöver inte vara några märkvärdigheter bara det att jag ska odla ett litet trädgårdsland i krukor -såna fina krukor som man ler när man ser- medvetandegör mig om möjligheterna som ligger runt husknuten som bara väntar på att jag ska ta mig an dem fast jag inte riktigt fått tummen ditbort än. Eller åka in-lines det verkar ju jättetrevligt, det ska bli min nya sport. Min o Jennies In-lines åkning. O som Jennie sa "så kommer det vara skyltar vid dörren in tillaffären -in-linesåkning förbjuden- fast så skiter vi i dem.