Det som göms i snö kommer upp i tö

Att vara småbarnsförälder till en liten Lilja är inte lätt alla gånger. Den lyriska stämningen har övergått till en mindre lyrisk stämningen. Det är direkt opassande att ha små tussar rultandes omkring på golvet nu när det slog mig att hennes totalvikt överensstämmer med dem extrakilonen som har slagit rot runt min buk- högst opassande så här till de lättkläddas säsong. Smärtgränsen är uppnådd och allt gör det lite ont. Jag antar att de så kallade småbarnskilonen har hittat även mig. Men jag frågar mig i denna uppgivenhet vem uppfann egentligen vågen? och vem får idén att köpa en våg till ett boende där tre tjejer delar tak? Ingen förstår hur dåligt jag mår, ingen förstår min oro. En kort sekund övervägde jag att ta hjälp utav dem här nutrilett eller likande men efter den ena skräckinjagande historien efter den andra blir återberättad för mig försvann den tanken ganska snabbt ur mitt huvud. Istället håller jag mina tummar på att dem helt enkelt ska växa bort som allt annat oönskat gör. P.S jag mår inte så dåligt, men varför har jag svällt. Gud?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0