blandflingor

Nu ska vingarna prövas, nu ska Jennie flyga iväg ifrån oss. Familjen med stort F och oss med bara en massa L. Vi kommer sakna den lilla trollungen, jag det är faktiskt sant och speciellt jag. Eller kanske speciellt Hanna, tror hon oroar sig över hur hon kommer kunna hantera ett annalkande mig utan Jennie. En Jennie som brottar ner mig eller en Jennie som skrattar med oss med sitt tredje inslag utav genuinitet i vår treenighet. Lyckligvis ska den lilla fågelungen bara lämna boet en kort sekvens och återkommer redan i september, Thank God! Under tiden ska jag exempelvis fira sankte Hans imorgon i Ålborg. Olyckligtvis har jag glömt att införskaffa mig en dansk språkparlör, hur fasen ska detta gå! Jag återkommer med resultat i ett senare skede

Jag ser numera rosa och röda hjärtan överallt och längtar. Det är ju uppenbart att den stora bröllopsyran även har lämnat avtryck i min vardag och jag tänker en hel del på den stora kärleken och så. Idag tänkte jag exempelvis på vägen hem från floby hur jag skulle utforma mitt bröllopstal. Ja det är ju givetvis inte till mitt egna bröllop utan till Hannas bröllop för det är nog antagligen det enda talet jag kommer att hålla i hela mitt liv. "Kära Hanna, min bästa vän. Vår vänskap har inte alltid varit självskriven, jag var ju exemeplvis en sån som bar bricka i skolmatsalen och du den som tjuvrökte, vilket medförde en viss rädsla ifrån min sida" ( Efter detta stycke har jag lagt in tid för en kommenatar från Hanna som jag vet kommer lyda på följande vis "äh skärp dig, visst du var en tönt men jag var minsann alltid snäll!" ) Ja något liknande kommer jag inleda talet för att sedan gå in på parets fantastiska framtid de har att vänta sig i och med att jag har varit tvungen att lämna ifrån mig Hanna o.s.v, jag känner redan nu hur bra det kommer bli. Särskilt med tanke på att jag kommer ha tid att slipa på det ett par år innan det bröllopet bär av. Jag kommer antagligen försöka att bespara henne från de flesta pinsamheterna jag sitter inne på men en och annan rolig historia lär jag ju antagligen vara tvungen att dra, som t ex "jag tror att Hanna kommer att bli en ypperlig fru och sörja för er gemensamma boning med allt det som räknas in så som städning, tvättning, dammsugning...ahhh mat? hur fasen ska det gå. Skit i maten men eventuella barn som kommer bo hos er...hmm nja kanske inte det heller. Visst hon kommer ju älska era ungar men det kommer nog bli lite sisådär med hennes nattliga aktiviteter, exempelvis blöjbytning. Jag tänker bara på när lilla skruttjönsen första natten skiter inne och Hanna med sömndruckna ögon befaller Jennie "låt det va, vi tar det imorgon" Sen kommer jag antagligen runda av talet med ett fan ta dig om du slutar att höra av dig till mig, för jag älskar ju dig så!

Oh jag har gråtit. Bröllop och brudar klädda i vitt och allt det där. Fy tusan vad fint det var! Ja jag hade nämnligen förmånen att bevittna två bröllop denna helg, och vilka bröllop sen. Jag det ena har väl inte kunnat undgå någons blickar men bröllop nummer 1 ägde rum i Bråttensby och var utformat i en aningens mindre förpackning. Bruden skimrade och mina tårkanaler var fyllda till dess bristningsgräns. Bellissimo Bellisima och så lever dem lyckliga i alla sina dagar!

Jag har ätit bulldeg- kanske en hel bullsats eller åtminstone på tok för mycket för nu ligger jag i min säng och undrar hur jag nånsin kommer att kunna röra på mig igen. Varför kan inte det goda säga stopp slut ät mig och varför kan inte jag sluta stoppa sånt där explosionsmedel i magen? Dagens stora fråga med andra ord! Men för att vända på steken så kan det ju faktiskt vara det som är meningen med att man själv bakar de däringa bullarna. För vem tusan hade annars ställt sig och gjort ett sånt evighetsprojekt om det inte hade varit för den goda degen? För att kunna norpa ändarna med smörkräm och sen bli alldeles mjuk och spyfärdig? Och än bättre är det ju givetvis när lilla Jennie är den som ställer till med bullbageriet. Det är nämligen så att den rackaren ska ha bullfest här imorrn och dagen till ära har det 'ven införskaffats 70 kg kakor från bräckboden, dem där som typ har konstiga mönster o som ingen vill ha lite som trasdockorna faktiskt "lite trasiga och knasiga äter vi dem ändå". Mums!

Såhär kan en helt vanlig dag se ut om man har ett huvud under armen och alldeles för långt att transportera sig till platsen där objektet är glömt alternativ huvudlösheten ägde rum. Lina (jag med andra ord) spenderar en charmant afton i goda vänners lag, äter en bit mat och förbereder en bröllopsgåva till ett stundande bröllopet. Efter ett antal timmar socialisering kommer john blund och knackar på min port och jag tar mitt förnuft till fånga- jag lämnar festligheterna och beger mig hem till mina föräldrar, för att sova. Givetvis glömmer jag min mobil på besökt arena. Tusan vad förargligt! Ingen stor grej egentligen, jag skulle ju ändå träffa festfixaren dagen därpå, då vi ska spela en fotbollslandskamp, eller ja en fotbollsmatch iaf. Festfixaren (Tina) lovar att ta med sig mobilen till matchen dagen efter så jag susar hem till Alingsås efter avslutat arbetspass på bilisten. Hemma i ALingsås möter jag med förskräckelse en oerhört otrevlig överraskning. Väskan med fotbollsskor, benskydd och kläder har jag utav en oförklarlig anledning lastat av hemma hos mina föräldrar sådär 6 mil ifrån där kläderna faktiskt skulle vara tänkta att vara. Vad sjutton gör man då? Jag ska liksom spela fotbollsmatch men har varken, kläder eller utrustning eller en mobil att meddela detta lilla missöde med. Paniken börjar komma och jag börjar givetvis att svettas. Lyckligtvis slutar denna historia som många andra utav mina "glömma-saker-historier" bra, men när ska jag någonsin lära mig? Kan man inte få glömma att man är glömsk, kanske?

Det var minsann en trevlig tur vi fick där borta i den kungliga huvudstaden. Inte en droppe regn och shopping i stora lass "Vi kan väl utnämna detta till en shoppingresa och skita i all kultur?" Vi dedikerade därav vår tid till ett idogt flanerande på gator och torg, över asfalt och kullersten, ja nästan över bergstänkta berg fast tvärtom. Men även genom trånga gränder i de mer antika delarna utav staden, så lite kultur blev det allt ändå. Exempelvis tvingad jag Hanna att posera framför den beryktade och upptvättade Storkyrkan, "Jag hatar kort" (Barnunge)efter många sura miner slutade det med att jag stod framför kyrkan och posa iallafall, givetvis. Men den egentliga anledningen till besöket var ju Gertrud vår gammelfaster som är precis så som en gammelfaster ska vara, fast 20 år äldre än vad hennes fysik skvallrar om. "Jag sa till doktorn: B-vitaminer då? lite B12 kan jag väl få iaf, det kan man väl inte få för mycket av? Jag måste väl för sjutton ha några tabletter!" Denna 87-åriga dam innesitter en stor dos humor, kärlek och klokhet. Samtal som går rätt in i hjärtat själen och kroppen, det är sådana hon för, och jag och Hanna sitter med spända öron och bara lyssnar. "När rösten tystnar, då kan man börja sörja" och "Nej, ni är väl inte hungriga. Nu när jag har stått och lagat en tre-rätters. Ni har väl varit ute och ätit på stan era bönder". Fantastisk, det är Gertrud det. Vi gillar henne!

Hjärtklappning och adrenalinkick, en helt vanlig budgivning på Tradera- med bravur! Ja det är nämligen så att jag o lilla frugan sitter på tåget till nuevo estocolmo [Stockholm] med en biljett på fickan till det smått fashionabla priset 1 kr. "Fan vad trevligt det känns när man lyckas med en bra affär". Trots kort varsel hAR alla förberedelser för en lyckad tågfärd kunnats bockats av, då snackar vi korsord, bok, kaffe-i-termos, färdigbreddamackor med folie omkring sig och såna saker. Planerat och klart in i minsta detalj. I stcokholm väntar en 87-årig gammelfaster med brunchen framdukad, en rad shoppingturer och eventuellt, om andan skulle falla på, ett statshusbesök eller någon gammal kyrka eller ett museum. Det fina i kråksången att vi behöver liksom inte bestämma det i förväg utan vi kommer ta det lite som det kommer. Vi har ju för tusan inte ens en biljett hem, men vad gör det när solen skiner och sommarlovet har börjat.

Slut era ögon, lyssna noga och börja föreställ följande (jäklar, blunda blir kanske lite svårt) Tänk er ett kvadratiskt rum med ett kvadratiskt bord mitt i detta kvadratiska rum (totally square) fördelningen utav människor är 1-2-1-2, uträknat i minsta detalj. Rummet är dessutom fyllt till dess bristningsgräns, utav min nervositet. Mannen som sitter snett emot mig är personen vi ska fokusera på, en äcklig jävel det där. Jo en lite rödlätt kille med en kort frisyr och en fjong i luggen, (typ exempel på en sån som klassades som tönt i yngre år) en blå skjorta med slim passform i stoppade i ett par hederliga jeans. VArt ligger problemet kan man ju fråga sig? Problemet är just den man som i papprena heter Carl men går under tilltallsnamnet Matti, nu började mina varningsdektorer ana oråd på riktigt men värre kom det att bli. Han fullkomligt sågade mig och mitt barn (alltså min c-uppsats) "det här är en analys uppbyggd på felaktiga grunder", "meningen med förberedande klasser är att de inte ska integreras!!", "det där är ett naivt begrepp du valt att analysera ditt resultat med", listan kan göras lång. Vaddå taskmört och dessutom använda sin chans att fullkomligt avrätta någon, bara för att man kan. Säkert en sån som intre gamla damer över vägen trots det är hans egna mormor. Du är dum och jag tycker du borde läsa en kurs i vett och etikett innan du börjar att analysera typ Kenyanska stammars hantering utav pengar, skämmes tamejfan!