blandflingor

Sondagen kom och forvantansfull var jag allt over att vi skulle aka pa ett litet strandparty. Men som om jag inte kunde fatta battre missade vi ju det givetvis, 5 h forsent anlander vi till en mork och blasig strandkant. Alla gasterna hade gatt hem, attans. Jaha da var det bara att vanda ater, jag skulle nu bli avslappt i Brikama dar min forsta praktikplats ligger. Jag skulle fa bo hos en trevlig man i 30 arsaldern som aven han arbetar pa vardcentralen, ja det later ju bra. Eller inte. Val framme mots jag av en avmagrad man med en pa tok for stor nasa for sin egen kropp. Jag ska alltsa huseras har i hans lilla kyffe. ett rum o ett sovrum med endast en liten gardin som skiljer rummen at. Gentleman som han pastar sig vara far jag ta hans sang, (som luktar blot sadelgjord, inte mumma med andra ord) o over mig ska jag dra hans utnotta gamla lakan som man kan se rakt igenom. Nu till den viktigaste fragan "Bathroom"? fragar jag mkt nervost o med forvantingar laga nere vid anklarna. O som jag trodde, mannen ifraga har ett kombinerat african bathroom med toa, dar han alltsa sjalv lagger en drill nar det trycker pa. (Det maste han gora iaf for det stinker piss i hans lilla badrum. Hogst motvilligt gar jag tills sangs o lagger min flygplanskudde som skydd mellan mitt huvud o hans kudde, just in case. Just som jag borjat att bli kvitt obehaget en aning och antligen borjar narma mig sova lage, borja grannen i byschan brevid dra sadana stockar i somnen sa hela jag lyfter i sangen. Det blir en spannande vecka detta.

Livet foljer den gambiska klockan i Kartong aka allt tar en san evinnerlig tid. Nar frukosten avslutats paborjas exv lunchen. Kankse inte riktigt min melodi men det ar trots allt mkt avkopplande. Mina vanner har Mariama, Hadi o Hadis kompis Mariama ar mycket fina och omtanksamma. Lite yngre ar Hadi o hennes kompis o utbrister i ett wow nar jag borjar prata om Lenny har hemma, that has to be the big love, he's very handsome. Vad kan man gora annat an att instamma. For visst saknas det har i Gambia. For att rada bot pa hemlangtan tar dessa damer med mig till en snakefarm o jag bokstavligen haller pa att skita ner mig av radsla. 2 tabletter dimor o sen ar jag lyckligtvis pa banan igen. Tank forovrigt att man kan bli glad nar man inser att man ska fa ga pa ett utedass med holk o inte enbart ett hal i golvet. Det ar lycka det. Pa vagen till reptilfarmen springer vi pa presidenten o hans folje, det var ju val tajmat. Ja livet ar trots allt bra enkelt har i Kartong. Dag 2 dvs lordagen, anvander vi till att fira nagon yttersk gambisk tradition. Firandet av pojkarnas omskarelse ar i full gang. For tillfallet ar dessa 5-7 aringar forvarade i en buss ngnstans i byn och ute pa gatorna ar det i dag maskerad. Foljet leds av ett gang tokiga trumslagare som vi bybor ska folja skrikandes efter. O ratt som det ar dyker omskararen upp ikladd ett buskage o klingar med tva knivar da galler detatt kasta sig pa gatan for att visa sin vordnad som man inte sjalv hamnar under kniven. Det ar mycket viktigt att inte denna festlighet fotas for da kan pojkarnas jonjo forsvina, vilket skulle oversattas med potens tror jag. (Givetvis vet jag detta for att jag sjalv sket i det bla skapet sa att saga). Life is good...

Sa ska man tydligen saga pa morgonen. Det ar mandinka o det lattaste ordet pa mandinka, tur. Jag kampar pa for att lara mig men blir snabbt forvirrad. Over alla olika halsningsfraser, har nojer sig man minsann inte med ett hej, hur ar laget? Utan man ska tydligen veta hur hela slakten mar, vad man heter (har ar det viktigt med for och efternamn), vilket land man kommer fran och nar dem fragor om man tycker om gambia ska man svara very much eller beke (som betyder very, much har jag inte lart mig an). Sen gar man vidare, mycket sallan hinner jag sjalv stalla nagra foljdfragor. Det ar tydligen sa det ar har. Likasa det har med att inte anvanda bestick, nej har slevar vi upp allt kak pa en bricka sa krafsar man i sig med handerna (gud, vet var dem har varit...). Till mig ger dem alltid dock en sked som jag kan pilla med, kruxet blir da endast nar man ska dela pa den hela fisken som ligger dar pa brickan. Da maste dem slita loss lite bitar o ge till mig sa jag slipper att endast ata ris. Ja det ar det jag ater. Ris. Och pa morgonen kokar dem ngn konstig grot pa riset som ska ha massa socker och kondenserad mjolk pa. Tugga o sjalv.

Tanker pa den rosenrasande lilla stockholmsladyn vars byxor som sprack pa farden Till Arlanda. Sen borjar nagon hysteriskt att skrika eller kalla eller vad tusan han gor, (det ar dags att dra sig till mosken far jag forklarat for mig senare). Med ett ryck slar jag upp ogonen o upptacker att jag dessutom ligger under ett myggnat i Bakau hos en gambisk man o hans 4 systrar som visst eg var kusiner. Har kan mna tydligen vara bror o syster med varandra till hoger o vanster, inga konstigheter. I nasta ogonblick ar vi mitt i en galen taxiresa mot Bijilou, ett privat sjukhus, dar han, Ousman alltsa, sager att jag ska soka min forsta praktikplats. Det gick bra. Dr Moussa "Salama Leukma" in mig till gemenskapen. Efter 3 h forenad bil fran verkstaden (det ar tydligen sa har det kommer vara nu, "Gambian time") o en grainnut-kaka rikare "mmm tasty" (kanske inte en hel pase tasty....) ar vi antligen pa vag till Karthong. Det som kommer vara min utgangsounkt o mitt hem de narmsta dagarna. Ousmans kollega o tillika skolkamrat Mariama insisterade pa att jag skulle sova hos henne o hennes familj, dvs hennes foraldrar, hennes 3 syskonbarn,barn som eg ar mosterns eller ngt, forstod aldrig riktigt det dar, Mariamas 3 biologiska syskon o ena systerns kompis, i en liten skoKARTONG. Forst blev jag vettskramd men sen fragade Mariama om jag ville att hon o jag skulle dela sang, da blev jag annu mer radd men ganska snart blev jag glad igen. Det ingar tydligen bl a privat eskort till utedasset om man ar gast hos Mariama, mkt betryggande. Mariama o hennes familj ar varldens basta vardfamilj. Dem enda som kanske inte trivs ar syskonbarnen som ropar "tibab" (viting) sa fort de ser mig o borjar grata (till en borjan iaf). Ja da var resan igang.

Jag sitter och laser en israelitisk bok pa en parkbank i Barcelona. Sjalv. Inte fysiskt for det ar folk overallt men jag kanner mig mer ensamma an pa mkt lange. Fast anda inte pa ett daligt satt. Jag ar avslappnad o samlad o talar engelska med den dar vaffelmakerskan "Yeah, a lot of chocolate please" med en lugn o savlig rost som Lina sig bor. Allt ar i sin ordning och flyget lyfter sa sakteligen fran karaste solkyssta barcelona. Motett annu mer solkysst Gambia. Det ar ju dar mitt aventyr ska borja pa riktigt. Det ar i Gambia jag ska tanja pa granserna (emotionellt o lite av varje tror jag) pa riktigt. Bit ihop eller bryt ihop eller bit av dig bojorna o njut av stunden. Jag forsoker gora det senare. Och stiger av planet. Sjalv. Eller, jag och mina otaliga tankar, ni ar manga vid det har laget. Vaskan aker igenom x-ray-grej och jag ar i hamn. Jag ar godkand att trada ver mallinje nr 1. Pa andra sidan star Ousman Jabang ("He's a very busy man") o valkomnar mig med sitt vitaste leende. "We gonna go to my sisters i Bakau". Da har du electricitet den forsta natten sager han stolt som n tupp. Sakteligen borjar jag forsta vad jag gett mig in i. Ingen electricitet var det ja, Orden ekar i mitt overbelastade huvud nar jag ligger under myggnatet o njuter av att kunna lasa med laslampa. O vips gar strommen.