Pocahontas

Val&märkligheter, det är vad som sker just nu. Märkligtheter i den mening att något så fräckt som människoätande valar kommit in den stora och viktiga världen eller snarare sfären. Jag blir rädd och missmodig, jag blir bestört och gåshudig. Vad som jag finner vara utav stor vikt är nämligen punkten mänskliga rättigheter& vidare frågar jag mig vart var var människas solidaritet och medmänslighet har stuckit? Nej jag tycker nog att alla modiga som fått en påtvingad flykt placerad på sina axlar ska få en chans. Att dem ska få smaka på hur frihet smakar. Jag lyssnar lite på Pochontas och blir allt mer säker på att hon är den klokaste i denna frågan "du tror du äger jorden som du går på, att allt blir ditt där du har gått i hamn men om du..."

Goda grannar

Att ha en bästa vän och bo tillsammans med är bra o för det mesta allt man kan önska sig. Att dessutom ha sin bästa väns syster under samma tak gör det ju dessutom lite bättre. Hon är ju som Hanna fast samtidigt har hon allt som Hanna inte har och inget som Hanna har och jag är liksom kitet som håller oss samman. Det är en fin tanke, vår treenighet. De finns med mig här och nu, mina nutidsorienterare, ni förgyller nuet. När jag var yngre hade jag en vän som var precis lika nära mig som dessa tu. Hon var den enda vännen jag kunde leka med dockor tillsammans med trots att vi var för gamla för att göra det egentligen, hade cykelklubbar tillsammans, vänskapsband, tränade på att dricka kaffe tillsammans med, henne jag tjuvrökte med för första gången, drack mig redlös full med för första gången. En vän jag har mina svunna tider kapslade i en liten ask tillsammans med. En sån vän man är extra rädd om. Hon är numera min granne, precis som det varr förr. och jag älskar det. Jag älskar att kunna ta samma tåg som dig hem igen. Jag älskar att kunna samåka med dig till fotbollsträningarna igen. Och jag älskar att du är precis som jag fast inte alls som jag och att Hanna är kitet som håller oss samman.

Oooo det börjar att hända ngnting inom mig

Vad händer och vem har jag blivit? Jag bor här i det fina området Stadsskogen med panelgardiner i fönstrena, känner mig supernöjd med den nyligen kemtvättade (märk kemtvätt) mattan och tomatplantan i fönstret som burit frukt (säger man ens frukt?. Jag har två snarkande hundar och en snusande sambo, handlar med ica-kort, ska på klassträff och äta kräftor, går till jobbet och pratar om privatiseringar och oroar mig över det stundande valet. Men det värsta av allt, för första gången hade jag idag med mig begagnade kassar att stoppa mina nyinhandlade varor i. Hjälp, jag är inte redo...

Kräftlingar

Jo häromdagen var vi på en kräftskiva hos en Linda och en Sonny. Helt fantastiskt- Skratt, blod och tårar i dess finaste form. Jag funderade lite såhär i efterhand vade det egentligen var som kunde ha bidragit till detta lyckade sjöslag? Jag menar vi hade ju inte de bästa förutsättningarna för en lyckad afton. 1 Dålig framförhållning, vilket innbar ett omkok på frysta kräftor. 2. En trötthet som drev mig ut i regnet för att slippa migsjälv (kanske även andra som bor på björkhageg 2B) 3. Regnet överhuvudtaget. 4. Ja och en massa andra saker som kanske inte är så trevliga för den delen. Men faktum var att kvällen var helt magnifik, en kväll som avrundades vid 4. Såhär i efterhand var det väl inte ett utav mina smartaste drag med tanke på att jag skulle syssla med omvårdnad utav äldre människor dagen efter. Men det gör inget

RSS 2.0