blandflingor

Åh en slank jag hit o en slank jag dit och en slank jag ner i diket. Jag som precis satte och tänkte på mig i termer som eminent bilförare o s v, attans ock! vad tar vi lärdom utav detta? Jo man ska inte ropa hej förrän man har hoppat över bäcken, inte sälja skinnet förrän man har skjutit björnen och inte tro att man är odödlig. Inte för jag brukar det men... Ja å så satt jag där med snö upp över öronen o en aningens sinnesförvirrad, vad gör jag nu? jag kan ju varken ngt om snö, bilar eller djupa diken. En sucker med andra ord. Smått hjälplös faktiskt. Men som en blixt från klar himmel står dem bara där, en efter en hoppar ur sina bilar med sån elegans att vem som helst hade blivit avundsjuk... ja en liten överdrift kanske med ändå. Så himla trevligt var det att se dessa grabbar som oerhört nonchalant och med en sån smidighet drar upp mitt lilla hjärta från denna rävsax som jag lyckats försätta den i. Ja visst är dem fantastiska dem små liven ändå, ibland iaf!