blandflingor

Det slåg mig att dem tre senaste dagarna har jag ätit minst en korv med bröd om dagen, det är ju jätteovanligt för att vara mig i januari. Och självklart när den upptäckten kom till mig slog det mig vad de olika korvarna har burit på för betydelse. Olikheten existerar nog för att jag avnjöt dem i olika miljöer. Som t ex den jag åt på jobbet i tisdags, visst den funkade liksom men det var jäkligt mycket stress som den korven var impregnerad av och mest ett desperat försök att tyst på en skrikande mage. Sen den i onsdags, den är starkt förknippad med gemenskapheten man bara känner med dem som delar -10 minusgraders bitande kyla med iklädd tjocka skidkläder. Den tredje korven ger mig en jättekluven känsla, jag åt den tillsammans med min bästa vän som jag får vara med nästa hur mycket jag vill och jag tycker så himla mycket om henne o sånt. För jag tror faktiskt hon är den enda i hela den stora världen som alltid kan slå mig hårdast utan att jag behöver förstå varför. Det är därför jag gillar henne så mycket också, för hon är mitt essentiella komplement till migsjälv. En gång sa Hanna såhär till mig "Ibland undrar jag om jag är en fin människa men då tänker jag bara att det måste jag ju vara eftersom du är världens bästa och du tycker ju om mig" Iaf tillbaka till korven, för vi åt den som sagt tillsammans men i väntan för att besöka den stora ensamheten. I väntan för att besöka vår vän som blivit tillfångatagen utav ensamheten på en plats som illa blivit döpt till "förvaret". En plats dem förvarar människor på. Den korven är jättesvår att smälta för mig för den är ju laddad med ett myller utav känslor, mer känslor än vad som borde vara tillåtet för en korv/maträtt att vara laddad med. Det är lite jobbigt i mitt hjärta när jag tänker på det.