blandflingor

Jag är lite nedbruten, en slagen soldat som jag hävdade på fejjan. För det är lite så jag har känt det idag, en soldat vars slagfält var ett hotell Kärve med en massa massa människor som ville vinna fältslaget men ingen riktigt lyckades. Ja trots att alla medel är tillåtna i krig o kärlek så innebär det ju uppenbarligen inte att alla medel är dem mest lämpade. Nej dem allra flesta aspiranterna därute gick bet på hela konfekten och ingen vann. Förutom dem som spelade företagscupen, dem vann ju en liten seger men det var ju ngt som var glömt utav resterande, då den flödande alkoholen hade kopplat ett järngrepp kring sina offer. Nej då spelade faktiskt inte dagens tidigare meriter någon större roll. Det som spelade roll var att vi var där allihopa igen, på detta hotell. Där vi alla återförenades likt en enda stor lycklig familj. Fan vad underbart att vara tillbaka på ruta 1 igen. Ja just det tillbaka till ruta 1 för det är precis så det känns, allt är precis som förr. Och jag inser att jag inte flyttade därifrån utav en anledning. Vi har haft en fin tid kära kära Kärve men den eran har gått i graven och det känns jävligt gött.