Issama

Sa ska man tydligen saga pa morgonen. Det ar mandinka o det lattaste ordet pa mandinka, tur. Jag kampar pa for att lara mig men blir snabbt forvirrad. Over alla olika halsningsfraser, har nojer sig man minsann inte med ett hej, hur ar laget? Utan man ska tydligen veta hur hela slakten mar, vad man heter (har ar det viktigt med for och efternamn), vilket land man kommer fran och nar dem fragor om man tycker om gambia ska man svara very much eller beke (som betyder very, much har jag inte lart mig an). Sen gar man vidare, mycket sallan hinner jag sjalv stalla nagra foljdfragor. Det ar tydligen sa det ar har. Likasa det har med att inte anvanda bestick, nej har slevar vi upp allt kak pa en bricka sa krafsar man i sig med handerna (gud, vet var dem har varit...). Till mig ger dem alltid dock en sked som jag kan pilla med, kruxet blir da endast nar man ska dela pa den hela fisken som ligger dar pa brickan. Da maste dem slita loss lite bitar o ge till mig sa jag slipper att endast ata ris. Ja det ar det jag ater. Ris. Och pa morgonen kokar dem ngn konstig grot pa riset som ska ha massa socker och kondenserad mjolk pa. Tugga o sjalv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0