Surrealism part II
Tanker pa den rosenrasande lilla stockholmsladyn vars byxor som sprack pa farden Till Arlanda. Sen borjar nagon hysteriskt att skrika eller kalla eller vad tusan han gor, (det ar dags att dra sig till mosken far jag forklarat for mig senare). Med ett ryck slar jag upp ogonen o upptacker att jag dessutom ligger under ett myggnat i Bakau hos en gambisk man o hans 4 systrar som visst eg var kusiner. Har kan mna tydligen vara bror o syster med varandra till hoger o vanster, inga konstigheter. I nasta ogonblick ar vi mitt i en galen taxiresa mot Bijilou, ett privat sjukhus, dar han, Ousman alltsa, sager att jag ska soka min forsta praktikplats. Det gick bra. Dr Moussa "Salama Leukma" in mig till gemenskapen. Efter 3 h forenad bil fran verkstaden (det ar tydligen sa har det kommer vara nu, "Gambian time") o en grainnut-kaka rikare "mmm tasty" (kanske inte en hel pase tasty....) ar vi antligen pa vag till Karthong. Det som kommer vara min utgangsounkt o mitt hem de narmsta dagarna. Ousmans kollega o tillika skolkamrat Mariama insisterade pa att jag skulle sova hos henne o hennes familj, dvs hennes foraldrar, hennes 3 syskonbarn,barn som eg ar mosterns eller ngt, forstod aldrig riktigt det dar, Mariamas 3 biologiska syskon o ena systerns kompis, i en liten skoKARTONG. Forst blev jag vettskramd men sen fragade Mariama om jag ville att hon o jag skulle dela sang, da blev jag annu mer radd men ganska snart blev jag glad igen. Det ingar tydligen bl a privat eskort till utedasset om man ar gast hos Mariama, mkt betryggande. Mariama o hennes familj ar varldens basta vardfamilj. Dem enda som kanske inte trivs ar syskonbarnen som ropar "tibab" (viting) sa fort de ser mig o borjar grata (till en borjan iaf). Ja da var resan igang.
Kommentarer
Trackback