blandflingor

Såhär kan en helt vanlig dag se ut om man har ett huvud under armen och alldeles för långt att transportera sig till platsen där objektet är glömt alternativ huvudlösheten ägde rum. Lina (jag med andra ord) spenderar en charmant afton i goda vänners lag, äter en bit mat och förbereder en bröllopsgåva till ett stundande bröllopet. Efter ett antal timmar socialisering kommer john blund och knackar på min port och jag tar mitt förnuft till fånga- jag lämnar festligheterna och beger mig hem till mina föräldrar, för att sova. Givetvis glömmer jag min mobil på besökt arena. Tusan vad förargligt! Ingen stor grej egentligen, jag skulle ju ändå träffa festfixaren dagen därpå, då vi ska spela en fotbollslandskamp, eller ja en fotbollsmatch iaf. Festfixaren (Tina) lovar att ta med sig mobilen till matchen dagen efter så jag susar hem till Alingsås efter avslutat arbetspass på bilisten. Hemma i ALingsås möter jag med förskräckelse en oerhört otrevlig överraskning. Väskan med fotbollsskor, benskydd och kläder har jag utav en oförklarlig anledning lastat av hemma hos mina föräldrar sådär 6 mil ifrån där kläderna faktiskt skulle vara tänkta att vara. Vad sjutton gör man då? Jag ska liksom spela fotbollsmatch men har varken, kläder eller utrustning eller en mobil att meddela detta lilla missöde med. Paniken börjar komma och jag börjar givetvis att svettas. Lyckligtvis slutar denna historia som många andra utav mina "glömma-saker-historier" bra, men när ska jag någonsin lära mig? Kan man inte få glömma att man är glömsk, kanske?