blandflingor

Nu ar antligen denna helvetesvecka till anda o nu ska kosan ater styras mot Kartong. Ousman ska komma o hamta mig mellan 4-5 o hoppas innerligt inte att det gambisk tid utan Lina-tid. Jag kan efter denna vistelse trots allt stoltsera med att vara ett par kilon rikare av gambiska erfarenheter. Jag har ju traffat kompisar, det gor mig glad. Praktiken ha varit fylld av nya upplevelser. Barnet oppnar inte munnen, nej men da haller vi for nasan sa ska du nog se att han oppnar munnen till slut. Man som kommer konkandes pa halvt avtuppade (och helt avtuppade med for de delen) anhoriga o slanger upp dem pa en bar. Och sjukskoterskan sitter i godan ro o skriver klart sitt sms, "Gambian time" rader alltsa aven inom sjukvarden. Visst ar jag inte kand for att vara ngn som stressar upp mig i onodan men aven jag har mina limits, nu star t o m jag o trampar otaligt, men radlos vet jag inte i vilken trad jag ska borja dra i. Den sprakforbistringen som gor sig gallande ar i vissa lagen ganska pafrestande. Trots att engelska ar Gambias officiella sprak ar det manga som inte beharskar det sarskilt val. Dels pga ointresse men aven pa pga att de aldre kanske inte fatt mojlighet att ga i skolan. All undervisning i skolan sker ju trots allt pa engelska. Nar jag da ombeds utfora vissa saker o inte kan kommuniciera med patienten tar jag hellre ett steg tillbaka o later nagon annan utfora det. Det ar nagot som alla ssk inte kan forsta. 

 

Bortsett fran en galen gambian som hela tiden insisterar pa att jag ska bjuda honom till Sverige, eller gor atminstone som den dar Schweizaren, kop mig en tv. Den Schweizaren var ju visserligen inneboende hos honom i 6 mander o MAN. Tror dem hade lite fler trevliga stunder an vad vi har haft. Sa fort Anika forts pa tal har han borjat skrika at mig och varje dag vi har gatt till vardcentralen har han gatt nya vagar. Man undrar ju anledningen, for nar jag sen gick vagen pa egen hand insag jag att den var en piece of cake (trots mitt daliga lokalsinne). Men det ar till trots inte bara jobbiga saker som har agt rum har i Brikama. Rosedrickandet pa Monas veranda som var tackt med bougainvilleas ar nagot som ska kunna gora mig lycklig i hjartat ett tag. Jag har atit 1 och en halv Bounty (den ena halvan tog min trevlige husvard, utan att fraga :( ) och jag har prutat loss pa en craft market. Snal som jag ar, kanske det det basta minnet harifran :)