blandflingor

Jag har återupptäckt ett ord, palett. Ett ord som är ett ord som ni vet man måste le för att kunna säga. (Le med hela kroppen) Så säg mig lilla palett varför denna blysel? Reunited and it feels so good! Paradoxalt nog skedde denna återuppståndelse under kanske mitt livs mest sömnpillriga timmar, en 6 timmars endokrinologiföreläsning. (japp, precis lika tråkigt som det låter). Alltså det verkar handla om anti-kisseri hormoner och andra hormoner som påverkar andra filurer i en evig katt-och-råtta-lek. Fast dubbelt så invecklat och ungefär hälften så roligt som jag har framställt det. Så satt jag där på främsta raden och hade liksom lite gett upp. allt. Föreläsarens mun är bara en oändliga massa rörelser och orden missar diverse hammare, städ och stigbyglar i mina öron (jag tänker i mitt lilla förvirrade huvud om det ändå var jag som sa med tindrande ögon och en nästintil deperation i rösten " lär mig mer, jag MÅSTE veta allt. Fast det var inte jag, inte denna gången heller) I stället ägnade sig mina små grå åt att studera min grannes avbildningar utav människorövar. Så helt plötsligt dök du upp, du lilla ord, palett. Och allt var liksom mödan värt. Alla synder var förlåtna, jag blev inte ens arg när jag stod där en timma senare och väntade på det förbannade tåghelvetet som som vanligt hade fått tjall på tråden, rälsbrott i alingsås, blä! Men inte ens det kunde förstöra min dag, ja jag vet "din sjuke jävel". Men palett är fint.