blandflingor

Det var så fint. Solen sken och gräset lockade. En såndär vanlig onsdag. Nyss hemkommen från skolan och Hanna utbrister med stor övertygelse idag ska vi till skår. Vi ska dricka rosé på en filt och höra hur vattnet kluckar. (Slår emot stenarna och andas in friheten). Pessimist eller snarare realist som jag är insåg jag att det kanske inte riktigt skulle kunna bli förenligt med verkligheten. Ja, de där stora mörka molnen hotade om helt andra saker än rosédrickeri på en filt. 2 timmar senare och Lotus sitter i cykelkorgen. Allt var planerat och klart in i minsta detaljen "Kör mot skogen".(Molnen hänger strax ovan våra huvuden med sura miner) Och likt rebellisk tonåring frigör sig den första knallen från himlen däruppe. Oj. En förvarning om vad som väntas skulle sändes till oss 1, 2 och 3 gånger. En förvarning från någon. Surmulet trampade vi tillbaka till det som kallas hemma. Parkerade cyklar och insamlade prylar, samlades Hanna, Jennie, Lotus, Lilja och jag under ett litet tak. Det var så fint. Himlen öppnade sig som om den hade väntat på oss. Som om någon hade väntat in oss.