blandflingor

En färgpalett där alla färger ler. En strimma skratt och två&tre (du bubblade). En röst som skvallrar om äkthet. Äkthet, ärlighet och älsklighet. Du sjunger sånger och vävisar men bara visar. Med krokiga vägmärken. Och du märker mig. Tre rader kärlek, tre rader sorg men även tre rader lycklighet på något vis. (Lycka är att få ha varit en del i ditt liv) Till en början var det dessutom tre rader ångest. Ångest över att inte känna att orden liksom inte klarar av att inringa en fantastisk personlighet. Ångest över att inte vara tillräckligt mycket skrivna-från-hjärtat-rader, ångest över att inte de skulle kunna läsas upp på en begravning. Men jag läste dem. Jag läste men har ingen egentlig aning om vad jag faktiskt sa (om det inte hade varit för att jag har det hela dokumenterat då vill säga). På något sätt blev jag emot alla odds ändå befriad där jag stod. Darrande på rösten. Och en utav mina finaste stunder. Med dig, Susanne.