Stunder

Jag har bara skjutit upp dig igen. Vad är det som sker här egentligen? Min kontinuitet sviker mig och förmodligen betyder det att även jag sviker kontinuiteten. Jag bara jobbar o sliter och glömmer av att använda min tanke och mina händer till att uppdatera mig själv om vad som faktiskt händer och sker. Barcelona och Tylösand har redan passerat revy, och nu står Stochampionatet och väntar runt hörnet. 5 dagar kvar tills vi befinner oss i Berts sköna Skaraland. Sen går jag runt och bara är kär emellan varven. Emellan dem varven jag kommer ihåg att andas ifrån magen och sträcka på axlarna och sen mellan dem andra varven med för den delen. Det är konstigt. Och inte så likt mig men samtidigt väldigt vackert. För jag är ju ingen flickvän jag vet liksom inte hur man gör då. (Hur gör man?) För ibland tror jag nästan att jag börjar att lära mig men sen precis efter den tanken har kommit till mig brukar jag alltid ändra mig igen. Jag vet inte. Men ack så begärligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0