blandflingor

Jag har fått dille på minnen, fotografier och förevigande fotoböcker. Dem med hårda pärmar och blanka sidor. Antingen är jag försatt i en nostalgisk trans och saknar alla dessa svunna tider eller så är jag bara lite lycklig över min väg som har format mig. Jag vet inte så noga faktiskt men hemskt roligt har det ju varit många gånger och det kan ju vara viktigt att komma ihåg när jag beklagar mig över att jag längtar tillbaka till bolltorpstiden. Den tiden då jag jag stod på fabrik, gick kyliga höstpromenader i Nolhaga parken varje dag och hade porrbelysning på mitt rum (enligt Hanna), det var även under den tiden som lägenheten överhettades sommartid och jag vågade färga håret rött för första gången. Det var en bra tid som därav bör dokumenteras, förslagsvis i bilder. Med hårda pärmar och blanka sidor. Men till trots, jag är här och nu och jag kanske ändå gillar det bäst.