blandflingor

Ja det där med absolut vetskap det är allt bra nyckfullt. Jag börjar att med allt mer bestämdhet för var dag som går att ta ett allt större avstånd från detta. Ja detta påfund som enbart mynnar ut i problematiska felsägningar och ett bistert "svansen emellan benen apperance", för jag har fel. Den är faktiskt mer regel än undantag, hur har det kunnat bli såhär? Jag har förvisso en teori beträffande en form utav psykiskt intrång utav Hanna i mig. Hon har stulit min stjäl...Då vi har spenderat alltför mkt tid tillsammans dem senaste 5-6 åren. Nu låter det förvisso som att jag belägger Hanna med skuld. Och att jag därtill hävdar att det i själva verket var hon som stod för de ständiga snedvridningarna. Det är ju faktiskt inte riktigt sant, så där faller min teori. Vad som dock är sant är att hon har övertagit min noggrannhet och jag intagit rollen som en slarver. O det passar inte riktigt mig fast jag tycker trots allt att det är rätt skönt. Vad som dessutom stämmer är att dessa återkommande felsägningarna kom upp till ytan senast i lördags, på Stures. "Vad roligt för herrarna att dem tog brons i curling" Christer: "Jaha tog dem brons, ja det var ju jäkligt bra". Lite senare på kvällen dyker till vår stora förvåning matchen i repris upp på storbildsskärmen. Christer (innan sista stenen sopas iväg): "Oh shit att dem lyckas vända detta underläge det är inte dåligt" Det värsta var att dem lyckades inte vända ngt underläge och någon bronspeng var aldrig i några svenska manscurlinghänder. Gult kort för mig. Minst.