blandflingor

Häromdagen träffade jag min fina vän Maria som ska åka till Frankrike. Maria sjunger i gospelkör och är så där alltid en fot i luften. Det gillar jag med henne. Igår träffade jag min lillebror han är lite utav Marias motpol slåg det mig då, han är mer två fötter nerborrade i backen och skulle aldrig drömma om att ställa upp i en gospelkör (om jag får göra en bedömning utifrån min nuvarande kännedom kring min lilleror) han är ett litet musikbarn som inte riktigt kryper ur sitt skal. Jag är så himla stolt över honom för han är nog allt det där som jag inte är. Han äger så mkt finfin substans men delar bara med den till en ganska smal skara utav människor. Hmm alltså vad jag säger är att jag gillar han kanske så mkt för att han får mig att känna speciell. P.s Daniel glöm inte att du har lovat mig med lite design utav denna sida ;)