blandflingor

Jag antar att jag inte är den enda som har somnat på pendeln o vaknat fullkomligt stelfrusen, och den enda tanke som existerar är "måtte jag inte ha sovit över min avgång" man vågar liksom inte riktigt helt och fullt navigera sig (ja det har ju faktiskt hänt att jag tagit en extra runda tillbaka till gbg...). Lyckligtvis var inte så fallet denna gång. Men min förundran kvarstår, varför är det så ofantligt skönt att slumra in på "fel" platser? Den där gången på nattklubben i Amsterdam, aldrig snusat så gott som jag gjorde där, på planet till USA, Amsterdam, Prag, (hmm ja den listan tar ju iofs aldrig slut så ja slutar nog själv), för att inte tala om i soffan framför (eller borde det inte kunna vara bakom) en film. Hanna blir fly förbaskade så nu har jag helt enkelt fått sluta upp med det, fast om sanningen ska fram så har jag lärt mig en teknik som inte är märkbar (ytterst konfidiellt). Varför? Jag kanske har en släng utav nakrolepsi helt enkelt eller som Anneli säger "det är bara att inse, du är fortfarande ett spädbarn". Jag vet inte men jag tror aldrig jag kommer kunna rymma ifrån det dessvärre. Förlåt Hanna! Ja sist så lyckades min åkomma åstadkomma en förlust utav en högt aktad matburk. Jag glömde helt enkelt kvar en påse på tåget i all stress som nyvakenhet kan leda till. Så ja jag inser att ett botemedel inte enbart hade varit ett stort steg för Lina som person utan även för hela treenigheten här hemma. Jag jobbar på det. Men nåt som är bra med min sömn är ju iaf att jag kan drömma att Jennie är sketsnygg och gifter sig. För sånt händer ju enbart i mina drömmar.