blandflingor

Sjung om hur ont det gör att bli lämnad, sjung om vägsalt, sjung om din ostoppbarhet i egenskap utav att heta Ola. Ja, sjung dig hela vägen till Stockholm vettja. O det gjorde dem också. Det var ett intressant inslag i en helt vanlig lördag, ett melodiskt inslag med lite festival. Ja och för första gången i mitt vuxna liv så röstade jag, två gånger utav bara farten. Jag hade velat gå tillbaka till att bli en riktig schlagerfantast, precis så som jag förr. Då man visste allt det där viktiga om alla deltagare i var års uppsättning utav längtare. Dem som mest av allt bara vill stå där i starkt blinkande sken på en scen och få fylla sina tankar med drömmen som dem så innerligt önskar. Sån kunskap tycker jag är värd att föreviga. Men istället får jag sitta här, precis som förra söndagen och vända och vrida på huruvida den sjunde byggnaden i World Trade Center incidenten var en avsiktlig rivning eller ej. Jag har tappat suget på dig du fula byggnad faktiskt. Jag gillar inte skyskrapar och speciellt inte om dem är grå. Men ändå sitter jag här och filosoferar över terrorismens vara eller ej. Och jag som helst av allt bara vill tänka på melodifestivaler och sånt.