blandflingor

Jag har idag en bilnyckel men inte en bil. Det är jätteretligt, alltså den står ju där nere på parkeringen men jag kan inte öpppna den för om jag ahr dragit rätt slutsats har batteriet tagit slut i låset. Ja det låter jättekonstigt och jag känner lite att det inte riktigt får gå till så. Nej, nu missade jag först då att ta mig till stationen med bil, ja då får det ju bli buss men den missade jag också så jag fick gladeligen gå men då missade jag pendeltåget så jag fick ta det vanliga tåget men då missade jag istället min spårvagn så jag kom ju lite sent. Jag sen när jag kom tillbaka till kära kära Alingsås så skulle jag ta bussen hem men då tåget var försenat missade jag bussen hem så jag fick gå. Och så gick jag där md modd upp till stövelskaftet och beslutade mig för att besökta Renault för att be dem greja till nyckeln på ett tjusigt sätt men då hade jag ju precis missat teknikern, han hade kilat hem. Då kom jag på jag går till Preem för att försöka fixa min bilnyckel själv istället och eftersom det drog ut på tiden missade jag bussen hem från Preem också. Så nu sitter jag här på golvet i hallen med datorn i knäet och begrundar dagens alla missar. Och kikar lite föraktfullt emot min nyckel som inte fungerar. Men jag tycker ändå lite synd om den. Nyckeln alltså. För den är ju onekligen inte en nyckel längre utan bara en identitetskris.