blandflingor

Idag försökte jag mig på att bli spådd. Utav Hanna. Ja alltså resultatet blev jag ju inte så hänförd utav men kanske däremot tanken som frankerades på brevet. Tanken som inte stannade vid vad jag gör, utan hur jag kommer att göra det. När jag kommer att göra det och varför jag kommer att göra det. Du är flyktig du lilla tanke men ack så värdefull, och så fylld utav förväntan. Hmm man vill ju liksom slippa gå omkring i ovisshet och dis -Jag förbereder mig med dubbla sockor ikväll. Varför frysa när man inte behöver, tänker jag. Fast då kanske man trots allt hade gått miste om en del, om ett par skratt t ex. Ja då hade jag ju t ex vetat att bordets gänglighet hade berott på ett par lösa skruvar o skruvat dit dem istället för att förbanna vårt bord. Vårt runda bord, som alla riddare som vi äger. (Ja, vi står för ett jämlikt hushåll o ämnar lägga stor tyngd vid just placeringen utav deltagarna kring bordet. Det ska vara runt) Å jag hade definitivt inte ringt hit en bärgare för att hämta min ledsna bil om jag hade kunnat kikat ner i kaffesumpen å sett hur den på pin kiv skulle låsa upp sig när vi står och ska slänga på jävelskapet på bärgningsbilen. (Pinsamt!) Ja det är nog det enda jag hade lämnat ogjort denna dag om jag bara hade vetat. Om Singoalla hade stuckit till mig lite tips i tid. Men det verkar onekligen som om kaffesumpen obönhörligen ska ligga där, och bara vara tyst. Bara förmedla det den vet postumt... trots att du är så begärlig.