blandflingor

Precis lika hjälplös som Teddan Gärdestad kände sig när han sjöng den låten, ja så hjälplös kände jag mig häromdagen. Fast på ett skenande tåget. Och det är inte ens en metafor (Hanna ser du,). Jag blev helt enkelt bortförd utan pardon till Vårgårda. Vars min väns kommentar löd "Kul, det dem är kända för är väl sina toaletter liksom, du måste få en fet ersättning för det". Men det var iaf så oerhört brutalt du lilla tåg utförde det på, sket i att öppna dörren. Och där stod jag eller snarare sprang från dörr till dörr med svett lackandes i pannan. Och paniken kom över mig, nej inte riktigt men fy fanken vad tråkigt och så sparkade jag symboliskt luften i ren tonårsprotest för att uppvisa mitt missnöje. Men inte till någon nytta överhuvudtaget. Jag stod fortfarande där på väg åt fel håll och det enda jag kunde göra vara att tänka på vilken himla tur att det faktiskt stannar i Vårgårda å inte först när vi på tåget nått typ Hallstahammar, får då hade jag ju verkligen hamnat i klistret. Sen bjöd Pressbyråmannen mig på en kanelbulle och så var det värt besväret