blandflingor

Ja det fullkomligt vräkte pannkakor, småspik, cats and dogs och jättemycket regn igår. Igår när jag och min trogna vapenbroder Hanna besökte den Göteborgska staden Göteborg. Vi skulle avnjuta Hoffmaestros trall men allt gick inte riktigt vår väg. Det sattes diverse käppar ivåra hjul, till en början blev vi exempelvis ofriviliigt inlåsta på vårt pendeltåg. Desperata skrik, slag och ivrigt gestikulerande resulterade lyckligtvis i att en sj-man kom till vår räddning efter ca 15 min. Svetten rann och stressen var påtaglig "Vi kommer ju missa Hoffmaestro". Och det gjorde vi med för det var någon intelligent typ som kommit på att spårvagnsspåren skulle läggas om eller ngt i den stilen och sen kom regnet. Så väl framme vid Liseberg där Hoffmaestro befann sig beslutades att lite rosé lockade mer= pianobaren kom till vår undsättning. Oturligt hade dem byggt till ett extra trappsteg i trappan på pianobaren, jag snubblade och kan eventuellt ha vrickat min fot, (eventuellt kan det ha varit så att jag missade det sista trappsteget och någon inte alls hade varit där och lagt till extra, det låter jag förbli osagt.)Den slutliga lösningen på denna problematik var att ta till flykten, Tranquilo/Malin/surfarvänner här kom vi! Och drack hallonmoijtos och gjorde ett lamt försök till lite salsa. Ja det gick sådär. Men glädje och skratt o sånt däringa var där ända tills alla skulle gå hem. Utan jag och Hanna såklart som plaskade med ett körsbärsparaply en natt som utspelade sig igår. Vi fann vårt mål, en rockbar. Som tog oss och kvällen till en helt ny nivå, eller iaf gjorde oss än mer rosiga av diversé rusdrycker. Sen kom en snäll fofför som körde taxi till ALingsås för en billig slant. EN puss på kinden och natten var över och nu sitter vi här i vår förenade randighet och snurriga huvuden. Vi ska tydligen vara i form nu men det känns en gnutta formlöst just nu... Upp som en sol och ner som en pannkaka skulle man nog kunna säga.