blandflingor

Hmm det här med tankar. Jag har en hejdundrandes massa tankar snurrandes igång i mitt huvud som jag tänker hade varit så underbart att förverkliga men sen när det väl kommer till kritan och det ska utföras rent praktiskt inser jag gång på gång hur jag tar mig vatten över huvudet/förfinar/lever mig bort ifrån verkligheten. Inser hur omöjligt det faktiskt är att förankra detta abstrakta i något konkret. Igen. Se bara nu i juletider, julen är ju till för att rå om varandra träffa nära och kära och bara ha det mysigt. Vem behöver dem där överdåniga julklapparna i allsin dar, där alla ska bräcka alla och nya världsrekord ska slås. Koppla av o njut istället, kan man inte ta det som det kommer och ta en god skinkmacka med den där sötstarka senap istället, det är jul för mig. Just så går tankarna, men sen inser jag till min förskräckelse att så är det bara jag tror att jag verkligheten är för mig men om jag skulle flytta det ett steg till och se mig sitta där vid julgranen utan några julklappar blänkandes på julgransmattan skulle jag inte tycka det alls vara så bra idé längre. Nej jag vet ju att jag är ju den som ögonen glänser mest ur när timmen börjar närma sig för julklappsutdelning och det var faktiskt första året som jag inte gick nuts och brutalt sliter av julklappspappret i all extas. Vem är det jag försöker lura? Ja och sen har vi ju den mer performativa tankeverkstaden, det här med äventyr i vardagen. Sånt gillar jag, som när jag satt i min lilla skrutt på väg hem på julafton och såg den vackra illusionen framför mig utav Jennie, Hanna och mig sittandes i termobyxor och reflexvästar, månen lyser och vi sippar på ett vällagrat rött vin. Vinden är frisk men allt annat än bitande. När jag väl är hemma famlar jag och faller ner på jorden igen, get real! snöblandat regn och svinkallt. Ingen gör sånt en dag som denna (möjligtvis Jennie). Ja eller när jag och Jennie ska ha en spadag med mys som slutar med en filmjölksansiktsmask med te och gurkor på ögonen, som kliar. Det var faktiskt inte så roligt...