blandflingor

Nu när jag tänker på det så är dem orden jag. Glömska definieras ju faktiskt alldeles för ofta med något negativt. men då jag inser att jag då personligen skulle ligga förbaskat pyrt till om all glömska skulle vara av ondo får vi helt enkelt ta o omdefinera begreppets inbörd en smula, för är det inte så att egentligen är det bara en sådär 6 sammansatta bokstäver som har tillförskaffat sig en allmängiltig förklaring? Enbart en tankebubbla. Jag menar, jag om nån vet hur påfrestande det är att ha skallen under armen och påtvingat spring i benen bara för man innehar en oförmåga att hålla tanken koncentrerad på rätt saker och sätt, familjelyckan här i kollektivet har allt fått sig o annan onödig törn till följd.. Men om man istället tänker på vad för rent konkret det för med sig är det inte alls speciellt tråkigt alla gånger. Ja menar hu roligt är det inte egentligen när jag inser att jag har glömt av att det inte alls var där jag ställde min kundvagn o börjar fylla ngn annans vagn med varor för att sen tvingas att plocka ur dem? Eller skyndar mig till tåget men inser att jag glömt att sätta mig i bilen som ska transportera bort mig dit? Ett annat ex som bär på en mer praktisk karaktär är lyckan utav att tappa bort bankkortet, yes äntligen får jag tummen ur att beställa ett nytt och dessutom kommer jag nu under en tid framöver vara lite mer sparsam eftersom jag inte har ngra pengar att använda, det är ju jättebra! Sen tänker jag bara nu i helgen vad glad jag blev när Jennie hade glömt att bädda i rena lakarn i min säng (ja sånt ingår i hennes hyra trots att hon har förmånen att även få sova i garderoben), då fick jag ju äntligen sova med Hanna och skruttis, som jag har tjatat! Glömska i en glorifierad form kanske inte går hem hos alla... men förmågan att kunna glömma och gå vidare är inte det en dygd så säg?