blandflingor

En typisk onsdag som får mig att undra vad fan jag håller på med,stora frågor som "var är egentligen min plats i universum" dyker upp i virrevarret av tankar när jag står där på parkeringen med en avbruten vindrutetorkare i handen, eller när jag senare är på väg till mitt kurdiska/somaliska julbord å kopplingspedalen försvinner liksom ner, genom golvet ja det låter t om som den stackaren chippar efter några sista andetag o ger upp. Jag o Therese tittar på varandra o konstaterar "oj, vad hände där" eller slutligen på väg till träningen o min chaufför börjar vädra bränt gummi, vilket kommenteras: "det är nog ingen fara". Hur kunde jag födas med växelspaken mitt i handen? eller kanske mer hur kunde den inneboende empatin beträffande växelspakar totalt ha undgått mitt medvetande/samvete/vetande. Det är till och med så jag blir en gnutta förfärad över hur långt jag kan låta saker som dessa endast passera revy utan djupare reflektioner. Jag bryr mig helt enkelt inte så förfärligt mycket. Jag kunde väl åtminstone göra det som obligatoriskt tillfaller kvinnan, städa mitt hjärta invärtes. Det skulle ju åtminstone spegla min totala kvinnlighet och därav förlåta avsaknaden av min biliga mansådra. Men jag är uppenbarligen en total bilsucker. Jag kan iaf choklad och jag är faktiskt mycket gladare för det.