blandflingor

Som jag skrev var ju inte mina forvantningar hoga pa denna man. Tyvarr besannades mina farhagor. Praktikdag 1, allt ska vara planerat o klart in i minsta detalj. Vilket givetvis inte stamde. Nej, de forsta tva timmarna spenderas sittandes pa en trastol ivantan pa att fa klartecken (Hej trasmak). Min sk van hade tydligen slarvat lite med inskickandet av papper, sa till foljd av detta blir jag endast tillaten att vara har pa Brikamas vardcentral och observera, tusan! Mitt i all besvikelse ser jag en blond skapelse skrida forbi utanfor i korridorerna. Ja, en tibab, o mkt riktigt dar dyker tyska Anika upp, hon arbetar som voluntar har och mottager mig med oppna armar. (O)lustigt nog ar min husvard mkt nyfiken pa varfor Anika var sa angelagen om att prata me dmig o kunde inte alls forsta nar jag forklade att det alltid ar skont att traffa o prata med nagon mer som befinner sig i samma situation. Man ar ju trots allt i ett annat land md en ny kultur. Ingen forstelse. Endast ett mutter om att hon minsann borde fragat honom om lova forst. Okej.

 

Om dag 1 var olustig, var dag 2 olustigheternas fornamn. Jag o Anika sitter pa en bank o smider planer om en playdate, da dyker han upp med svart ogon o beordrar mig att ga tillbaka till mitt jobb. Nej du, de gubben gar inte, aven en tibab behover faktiskt en paus ibland. Med svansen mellan benen far han ga tillbaka till sitt egna arbete medan vi avslutar vart samtal. Planen ar att dagen efter, mayday, ska firas inne in Banjul. Det ar tydligen en folkfest. alla ska ju dit. Som tva lydiga flickor tyckte vi det kanske kunde vara smidigt o folja regelverket har i Gambia o fraga om lov. Innan ens meningen ar avslutad har helvetet brutet loss o det slar askblixtar ur hans ogon. Med hyttandes finger i vara ogon skriker han att Anika bara vill utnyttja mig o att jag ska halla mig borta fran henne. "Hon ar en rasist som hatar oss alla". (Pa mandinka utbrister han aven i all frustration att han vill sla till Anika). Ovrig personal kommer till undsattning o forsoker att avleda denna tokiga man men han ar ur sina sinnes fulla bruk.

En aningen snopen och graten i halsgropen, gar jag hem. Men skam den som ger sig...

 

Ett par telefonsamtal senare sitter jag, Anika, hennes tyska van Mona och deras gambiska van Lamin i en buschtaxi till Banjul dagen efter.