blandflingor

Allting var planerat och klart in i minsta detalj. Men så lyckades Jennie försova sig och sina morgonsysslor med två minuter, a k a Hanna vaknar, traskar upp ur sängen och börjar duscha istället för att bli väckt utav två solstrålar med trumputer och morgonsång "med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan...". Typiskt. När jag sedan bestämmer mig för att ton vid frukostbordet möts jag utav följande respons: (jag måste erkänna att förvåningen är total i detta skede) Nej, jag orkar faktiskt inte. Då kommer 10 000 kronors frågan, har man överhuvudtaget någon rättighet att själv avsäga sig sin gratulationssång om man får någon? Det har jag mycket svårt att tro (ögonen svartnar). Nehe då blev det ingen sång och sällskaplighet utan bara en tystnad som värker och är kantstött där på Hannas födelsedagsmorgon. Ja då kunde det ju bara bli bättre och som den fantastiska fantom och fantasifulla färgklick jag är tog jag fram ett ess ur skjortärmen och bjöd hem Linda. Sen bjöd jag även upp till ja inte tre-rätter men två ialla fall. Varsågod! Och kollektivet kan åter somna gott. Forever thine, forever mine, forever ours!