blandflingor

Ja det var ju ett par dagar sen nu men ärren sitter kvar, och jag nu såhär på kvällskvisten fortfarande känna doften utav rädsla. Den rädsla jag erfarade när Skrutten försvann. Det hela är en sån hemsk historia och jag helst bara förtränger. Det var nämligen så att vår skog blev besökt utav en herrelös hund med herre men utan koppel. EN lös hund, okopplad hungrig och rottweiler handlöst slänger jag mig efter mina små liv o lyckas slängaupp dem i famnen men till min förtret och stora ånger släpper jag ner skrutt efter ett tag. Varpå rottweilern gör en tendens till attack/lek, Skrutti tar sitt pick o pack o flyr "Bättre fly än illa fäkta" genom skogen med svansen mellan benen. Skallgången är igång men inget resultat med moloken min tvingas jag återvända med minus en hund. Aj aj aj, försvarstalet var skrivet och resväskan var så gott som packad när jag beslutade för att vända om. Men då låg han där som en skänk från ovan som en liten gudagåva som bara Lotus kan. Med svansen fylld utav naturens härligheter och lortiga tassar ville han bara komma in och jag kunde i sluta att le. Tack!