blandflingor

Den 17 februari. Det säger egentligen inte så himla mkt mer än att idag fyller min klasskompis från trean år (en klasskompis som jag inte har pratat med på ca 10 år men minnet utav henne sitter tydligen kvar), det är sisådär 1 och en halv månad kvar till vårdagsjämningoch och en dag utan ett förvärvande utav ytterligare svenska triumfer. En hopplös askonsdag (fettisdagen var tog du vägen?). Det måste ju innebära en eminent dag för de goda gärningarna- dem där gärningarna man vanligtvis tänker att man bör ta sig för men dem glider liksom likt sand emellan fingararna-bort och förbi. Nu är du iaf äntligen här min askonsdag med hopp om en bättre värld som referensram. Ja för idag när jag och HAnna åkte till gymmet skuttade hon så glatt ur bilen (med noga samråd dessför innan givetvis) och räddade en stackars rullstolsbunden man vid namn Niklas som hade med näsan först kört rätt in i ett bullerplank. Och inte kunde ta sig loss. Där kom vi som den räddande ängeln, eller jag satt ju i bilen och manövrerade. Men allting har sitt pris; på vägen dit halkade Hanna själv in i bullerplanket och har hädanefter en brutalt skadad axel/arm på köpet. Det är synd om människorna så sant som det är sagt. Sen undrar jag lite över dem där 6 miljoner semlorna som åts upp igår, räknas det med wienersemlor? För egentligen är väl det endast en kusin- annan klädnad och annan insida. Och ja det är ju minst lika synd om semlorna som de tär om människorna...